Veronika är ung och lever ett bra liv. Men hon har tråkigt, hon vill inte bli gammal och hon känner sig onyttig. Så den 11 november 1997 bestämmer hon sig för att ta livet av sig. Hon samlar tabletter och tar en överdos. Självmordet misslyckas och hon vaknar upp på sinnessjukhuset Villete. När hon vaknat till ordentligt meddelar läkarna att hennes hjärta tagit obotlig skada och hon har bara några få dagar kvar att leva. På Villete finns människor som av samhället, eller av sig själva, klassats som galningar. Med bara några få dagar kvar av sitt liv tvingas Veronika att ta ställning till livet på ett sätt hon aldrig gjort tidigare.

Paulo Coelhos ”Veronika bestämmer sig för att dö” är en roman med mål att väcka läsarens tankar. Sin titel till trots handlar boken om livet, inte om döden. Vad är normalt egentligen? Vem bestämmer vad som är onormalt och galet? Vilka val gör en människa som bara har en kort tid kvar att leva, och hur påverkar en människas val omgivningen? Genom sin bok medverkade Coelho till att få igenom en brasiliansk lag mot tvånginstagning på mentalsjukhus.

 Boken ger upphov till många funderingar, och kräver en läsning som ger tid för reflektion. Den är välskriven och på ett sätt mycket lättläst. Men samtidigt krävs det tid. För egen del så läste jag den under fel förutsättningar. Den är inte rätt bok att sträckläsa i en solstol vid poolen i Grekland… Det gjorde tyvärr att jag inte riktigt uppskattade boken. Det finns många tankvärda passager i boken, men i mitten fanns en passage om sexualitet som jag tyckte avvek från mönstret vilket också drar ner betyget.

Omdöme: Tankvärd bok om livet och människorna som kräver en engagerad läsare.
Betyg: 3.