I början av 1950-talet grundar amerikanen Cyrus Ott en tidning i Rom, och anställer Betty Lieb och Leo Marsh att driva den. Skälen är oklara och förutsättningarna inte de bästa. Mer än femtio år senare har tidningen problem. Men de som jobbar för tidningen vet inte hur illa det står till. Vi får i boken t.ex. möta Lloyd Burko, den åldrade journalisten i Paris som tappat skrivförmågan och söker kontakt med sin son, Kathleen Solson, editor som minns sin första tid i Rom, Abbey Pinnola, som är huvudansvarig för finanserna på plats i Rom och måste sköta uppsägningar, Oliver Ott, arvtagaren och huvudansvarig som helst tillbringar sin tid med sin hund Schopenhauer.

Journalisten Tom Rachmans debutroman ”The imperfectionists” (finns på svenska – De imperfekta), utspelar sig i en tidningsvärld. Den är uppbyggd med elva små ”noveller” där det är olika huvudpersoner, alla knutna till tidningen på något vis. Däremellan får vi små återblickar som utspelar sig från femtiotalet och framåt som ger en del förklaringar om hur tidningen grundades och utvecklades. Dessutom återkommer personerna i ”novellerna” ofta som bifigurer i de andra novellerna och man förstår att tiden går under bokens gång.

Jag hade mycket stora förväntningar på den här boken, den är omskriven, hyllad och ligger högt på topplistorna. Den liknas också vid andra böcker jag tyckt om. Kanske därför är jag besviken. Jag gillar strukturen, uppbyggnaden och de små glimtarna när man ser olika personer ur olika perspektiv, och får förklaringar efterhand. Men ändå känns det stundvis ganska tomt, och karaktärerna tämligen ytliga. Den historien som berör mest är kanske Arthur Gopals, som skriver nekrologer och längtar hem till sin dotter, men den känns abrupt avslutad, som om Rachman inte vet vad han ska göra av den. Ibland glimtar boken till, men jag blir aldrig uppslukad av historien. Med mer intresse för eller inblick i tidningsvärlden kanske den varit mer uppslukande.

Betyg: 3