”Sarahs nyckel” av Tatiana de Rosnay

Den amerikanska journalisten Julia Jarmon är sen länge gift med fransmannen Bernard och bosatt med honom och dottern Zoe  i Paris. Av sin chef får hon ett uppdrag att skriva en artikel om Vel’d’Hiv-razzian som ägde rum i juli 1942 i Paris. Vid razzian grep fransk polis runt 13000  judar, varav 10 000 kvinnor och barn. De togs till  cykelstadion Vélodrome d’Hiver där de var instängda fem dygn utan mat , innan de togs vidare till franska läger. Därifrån forslades de senare till Auschwitz. Räden genomfördes helt av fransmän mot fransmän.

I sina efterforskningar så grips Julia starkt av händelsen. Samtidigt så är hennes äktenskap i gungning, och det blir inte bättre av att hon engagerar sig så djupt i händelsen, som visar sig ha berört hennes svärfars familj djupare än någon vet.

Parallellt så får vi följa en 10-årig flicka som förs bort mitt i natten under razzian 1942 tillsammans med sin mamma och pappa. Kvar i lägenheten finns hennes lillebror som hon låst in i ett hemligt gömställe, för att polisen inte ska hitta honom. Flickan, Sarah, försöker komma tillbaka för att rädda sin lillebror Michel, men förs längre och längre bort. Ska hon lyckas, och ska hon och Michel överleva?

Tatina de Rosnays ”Sarahs nyckel” är en gripande bok på många sätt. Händelsen hon väver sin berättelse runt tillhör en av de händelser det franska folket gärna vill glömma, då det var franska polisen som genomförde hela operationen. Till många delar är boken stark, i synnerhet i de stycken då den beskriver Sarah under och efter razzian. Och i vissa stycken när Julias känslor träder fram. Men till andra delar är boken alldeles för schablonmässig och ytlig, i synnerhet i personbeskrivningarna. Meningar som ”Vi såg Bernard komma gående längs gatan med sin speciella, sensuellt svassande gång. Smärt, mörk, ångande av sex appeal, den arketypiska fransmannen.” ger mig rysningar. Och inte bra sådana. Sarah kallas för ”flickan” till en bra bit in i boken, vilket har en koppling till händelseförloppet och Sarahs känslor. Hade inte boken haft titeln ”Sarahs nyckel” hade de Rosnay kunnat hålla läsaren undrande ett tag till om kopplingen mellan historierna.

Händelseförloppet är gripande, och därför så tror jag att filmen har goda förutsättningar att vara bra. Kanske någon av mina läsare som sett den? Den står i alla fall på min lista för sommaren.

Betyg: Stark 3:a (på gränsen till 4:a)