Harry Potters andra år på trollkarlsskolan Hogwarts inleds dramatiskt när han och Ron missar tåget, och tvingas ta Rons pappas flygande bil. Men det är ingenting mot det som händer på Hogwarts under året. En rad elever av mugglarsläkt (dvs icke-trollkarlssläkt) råkar ut för hemskheter och det står snart klart att det är kopplat till myten om ”Hemligheternas kammare” på Hogwarts. Är det en myt? Och hur ska man stoppa de hemska dåden?

Sommaren 2004 så sträckläste jag  de Harry Potterböcker som kommit ut då och sedan har jag spänt läst alla de följande när de kommit ut. Strax innan jul förra året så påbörjade jag en omläsning av böckerna, den här gången högt för barnen – en dotter som just fyllt 11 och en son som ska fylla 9 i höst. Det är verkligen en annan upplevelse att läsa högt! Jag tvingas läsa noggrannare och långsammare, och det har fördelen att jag upptäcker nya detaljer i böckerna. Mitt dåliga minne spelar säkert in, men det känns verkligen nytt. Fast samtidigt familjärt och välbekant.

”Harry Potter och Hemligheternas Kammare” är spännande – JK Rowlings väver en skicklig väv av myter samtidigt som hon har en förmåga att få läsaren att identifiera sig med huvudpersonerna. Barnen har blivit helt sålda på Harry Potter, och 11-åringen har läst boken två gånger själv bara sen jag läste den högt!

Efter högläsningen har vi nu också sett filmen på DVD. Den följer boken någorlunda, även om man som i alla filmer har förenklat en del. Det blir väldigt tydligt när man just läst boken… Men huvuddragen och stämningen finns där, och förstärker bokupplevelsen.

Betyg av 11-åringen: Väldigt nära en 5:a på boken, och en 4:a på filmen.
Betyg av 8-åringen: 5:a på både boken och filmen.