På Manhattan i New York bor Erik Steinbeck och hans fru Winnie Mason. De har flyttat dit frånett annat land efter att deras fyraåriga dotter Sarah kidnappats av en okänd man och försvunnit spårlöst. Winnie är målare, och flyr in i målandet. Erik är en välkänd författare och sitter på biblioteket och försöker skriva om det som hänt. Winnie och Erik pratar inte mycket med varandra och Erik tycker att han förstår mindre och mindre av vad som egentligen hänt och händer.

Håkan Nessers ”Maskarna på Carmine Street” är långt ifrån hans spänningsromaner/deckare. Det är en bok om ensamhet och ett försvunnet barn. Det är också om skuld, hemligheter och samhörighet.

Jag har läst flera av Nessers ”deckare” och tyckt om dem. Efter att hört flera personer som blivit besvikna på just den här boken så har jag dragit mig för att läsa den. Titeln tilltalade inte precis. När jag precis börjat läsa, och insåg att det involverade ett försvunnet barn, så blev jag ännu mer tveksam. Men ju mer jag läste desto mer drogs jag in i berättelsen. Bokens kapitel är korta och språket är målande, beskrivande och lättläst. Ju mer jag ”lärde känna” Erik och handlingen gick framåt, desto bättre blev det. T.o.m. titeln blev begriplig och logisk. Kanske slutet inte var vad jag hade väntat mig, men det vill jag inte avslöja mer om här. Jag tyckte om den här boken! Den var en positiv överraskning.

Betyg: 4.