Privatdetektiven Varg Veum blir uppsökt av en bekant från förr som vill att han söker upp hennes lillasyster, Siren, som hon inte har kontakt med längre. Siren befinner sig med all sannolikhet i stadens narkotikamiljö. Alldeles efter att Varg Veum påbörjat sin undersökning får han ett annat fall. Alexander Latoor vill att Varg Veum ska undersöka varför Latoor hotas av utvisning. Varg Veum dras genom fallen snabbt in i en härva av våld, mord, narkotika och mordbrand. Som vanligt är han inte populär hos polisen, och privatlivet är ensamt.

Gunnar Staalesen är en välkänd författare i Norge, inte minst från sin serie om den bergensiska privatdetektiven Varg Veum. Den första boken i serien kom ut 1977, den sextonde 2008 och nummer fem i serien, Svarte Får, är från 1988. Flera av böckerna är filmatiserade. Staalesen har också skrivit en triologi om Bergen från 1900 till 2000, vilken tillhör mina absoluta favoriter!

Svarte Får är skrivet i genren ”hårdkokta privatdetektiver” vilket avspeglas i språket, som är korthugget och cyniskt, även om man anar att Varg Veum egentligen inte är så cynisk som han vill framställa sig själv. Hela boken är skriven från Varg Veums perspektiv, det är han som berättar hela historien. Det märks också att boken är skriven för mer än tjugo år sedan. För genren tycker jag det är en helt OK bok, där språket fungerar (jag läste den på originalspråket, norska, men den finns översatt) och historien går framåt med rimlig fart. Lite tunn intrig och inte särskilt minnesvärd bok, men för mig personligen uppvägs det av att hela romanen utspelar sig i Bergen – en stad som var mitt ”andra hem” i under tjugo år av min uppväxt.

Betyg: 3