En varm sommardag. På motorvägen utanför London får en lastbil sladd och utlöser en seriekrock som får konsekvenser för ett stort antal människor under en lång tid framöver. Det är läkaren Jonathan, på väg hem från en weekend med sin älskarinna Abi. Det är Mary, en äldre dam, som ska möta sin ungdomskärlek på flygplatsen. Det är Toby, på väg till sitt eget bröllop med sin best man Barney. Det är Georgia, den unga skådespelerskan, på väg till en viktig audition. Det är Patrik, lastbilschauffören, på väg hem efter lång tid på vägen. Och det är inte minst William, bonden som ser allt utspela sig från sin gård.

”Vår bästa tid” (Best of times) av Penny Vincenzi är en roman som aspierar på att vara en sådan som knyter ihop en mängd människors livsöden, i stil med t.ex. många filmer under årens lopp. Man ska förundras över konsekvenserna en enda händelse (fjärilen på torget i Peking… ) kan få på människors liv.

Tanken är god men jag har stora problem med den här boken. Den är lättläst, inte någon tvekan om den, och det kan vara en fördel. Men den är lättläst och erbarmligt dåligt skriven (med förbehåll för att jag inte läst den på originalspråket). Det är kiosklitteratur förpackat snyggare. Den är så fylld av floskler och beskrivningar som är övertydliga.

Ett annat problem för mig är att den utgår från en seriekrock som någon slags romantisk händelse. Har man varit med om en bilolycka så är det väldigt svårt att knyta an till hur personerna i boken reagerar. Inte ens om de mår dåligt når författaren fram till mig med den känslan. Det blir bara ytligt och schablonmässigt. Och de som verkligen dör i krocken, och deras familjer, är inte mer än en mening här och där i boken, som om det bara är en bieffekt.

Men jag läste ut den. Men å andra sidan slukade jag Harlequinböcker när jag var yngre…

Betyg: 2