Ed är 19 år och utan framtid. Han bor ensam med sin illaluktande hund Portvakten, kör taxi olagligt,  spelar kort på fritiden och är hopplöst förälskad i sin bästa vän, Audrey. Ingenting händer i hans liv. Tills en dag han hamnar mitt i ett bankrån. Efter bankrånet dyker det plötsligt upp ett spelkort i hans brevlåda med tre adresser och klockslag. Vad ska Ed göra? Och varför? Och hur? Och vem är det som skickar kort till honom?

Under förra året läste jag Markus Zusaks omskrivna bok ”Boktjuven” som jag tyckte var riktigt bra. ”Jokern”, som på engelska heter ”The messenger” (egentligen en mer talande titel tycker jag), kom egentligen innan ”Boktjuven”, men har översatts till svenska senare.

Zusak har ett mycket speciellt sätt att skriva. Det är kortfattat. Meningarna är korta. Ibland rumphuggna. Inte alltid grammatiska. Han skriver också som en monolog, riktat direkt från Ed till läsaren, som om läsaren befann sig tillsammans med Ed. Jag är kluven till det berättarsättet, men dras ändå med. Boken är lättläst, men har ändå ett djup som gör att jag ibland får läsa om stycken som jag först läser för fort. Det är spännande att undra vad som ska stå på korten, hur Ed ska agera och vad som ska hända härnäst. Men behållningen är ändå de allra sista sidorna. Det är de som väcker mina funderingar kring boken, och som jag helst diskuterar med de som läst boken. Men det tänker jag inte skriva ett dugg om här. Läs boken istället!

Betyg: 4.