TV och film


Nu ska jag äntligen komma til skott med helgens bokbloggsjerka hos Annika. Där hittar ni också instruktioner för jerkan och syftet.

Så här står det den här veckan:

Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna? 

Jag läste faktiskt frågan tidigare i helgen och har gått och grunnat på det ett bra tag utan att riktigt kunna formulera ett bra svar.

Den filmatisering som omedelbart dök upp i mitt minne som den mest erbarmliga jag någonsin försökt se var den dubbade svensk-tyska filmatiseringen av Mari Jungstedts deckare. Egentligen vet jag inte om det var karaktärerna i sig som var dåliga för vi gav upp redan efter att ha sett en kort stund. Men det var inte alls så jag tänkte mig Knutas och hans kollegor i alla fall. Jag gillar Jungstedts böcker och var djupt besviken!

Den bästa var knepigare. Jag har nämligen ganska kort minne, och minns inte alltid vad jag tyckt om karaktärerna (annat än när jag läser serier med många böcker då…). En i mitt tycke riktigt bra filmatisering är i alla fall Flyga Drake som bygger på boken med samma namn av Khaled Hosseini. Jag tyckte boken var helt fantastisk och till min förvåning så tyckte jag ändå riktigt mycket om filmen. Annars blir man nästan alltid besviken på något sätt av filmatiseringar av sina älsklingsböcker! Jag tyckte de hade lyckats med både karaktärer och stämning.

Några av mina absoluta favoritdeckare är Ann Cleeves Shetlandskvartett. Hon har också skrivit böcker där Vera Stanhope är huvudpersonen. Jag recenserade Silent Voices för inte så länge sedan. För något år sedan lånade jag Hidden Depths av en vän och läste. Den visades ikväll på TV4. Nu minns jag inte boken i detalj men jag tyckte filmatiseringen var helt OK. Några personer, som t.ex. Veras kollega Joe, var inte alls som jag föreställt mig. Missade ni första avsnittet  av Vera så sänds det tre till följande söndagkvällar.  Vad tyckte ni?

Flera av de böcker jag har läst under 2011 har filmatiserats eller håller på att bli film. Det verkar nästan vara lättare att hitta de jag läst som inte ska bli film. Så här ska jag lista några av dem i ett inlägg. Resten får komma senare i ett annat inlägg.

  • Har redan förut nämnt filmatisering av ”Huvudjägarna” av Jo Nesbø. Hårdkokt action som nyss haft premiär i Norge. Premiär i Sverige 4 november.
  • ”One Day”, en av årets favoriter, har nyligen blivit film. Anne Hathaway och Jim Sturgess spelar huvudrollerna. Inte Emma och Dexter för mig, men jag har ändå förhoppningar på filmen. Biopremiär 14 oktober.
  • Svinalängorna” kom på  DVD i somras och står på önskelistan. Noomi och Ola Rapace i huvudroller.
  • ”Veronika bestämmer sig för att dö” har ju några år på nacken och blev film 2009.
  • Brad Pitt har köpt rättigheterna att filma ”The imperfectionists”. 
  • ”Sarahs nyckel” hade premiär helt nyligen och verkar gå fortfarande på en del biografer. Släpptes på DVD i somras.
  • ”Water for elephants” har också haft premiär i år. För alla Twilightfans så är Robert Pattinson i huvudrollen ett dragplåster.
  • ”Sex misstänkta” är tänkt att filmas sägs det här, men trots att artikeln är skriven 2009 verkar det inte finnas mer information om filmen.
  • 100-åringen som försvann ska bli både film och TV-serie. För regin står Felix Herngren och i huvudrollen sägs att vi ska få se Robert Gustafsson.

Fascinerande med alla dessa filmatiseringar av böcker. Mer följer!

Helt nyligen recenserade jag Jo Nesbøs Huvudjägarna. Läser i pappersupplagan av Dagbladet att filmatiseringen  har premiär om fem veckor. Här är delar av artikeln.  Det verkar lovande både på beskrivningen och bilderna! Biopremiär i Norge 26 augusti – jag hoppas den kommer snart till Sverige också.

Huvudrollen spelas av Aksel Hennie som spelade huvudrollen i filmen Max Manus som är en film jag rekommenderar starkt! Han var också bra i den. Som Roger Brown ser han ut att passa någorlunda. I alla fall är han kort och har rejält med hår…

Recensenten verkar nöjd med vad han sett  och jag hoppas att de tagit tillvara det fartfyllda och hårdkokta i boken! Trailern ser i alla fall mycket lovande ut på den fronten.

Jacob Jankowski är 93 år gammal och sitter på ett hem. En dag kommer en cirkus till stan, och det väcker starka minnen hos Jacob. Som ung man hamnade han av en slump hos Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow och färdades med dem på deras tåg i början av depressionen. Han reser med som vetrinär, och formar band både med cirkusens arbetare och artister. Redan från början fascineras han av cirkusens stjärna Marlena, som har en fantastisk hand med hästar. Hon är gift med den charmerande och grymme August. När cirkusen en dag får ett nytillskott i form av elefanten Rosie så påbörjas det som ska forma resten av Jacobs liv.

”Water for elephants” (som den heter även i den svenska utgåvan) av Sara Gruen är en historia om cirkusliv, om vänskap och kärlek men också om att bli gammal långt från den person man en gång var. Boken är uppbyggd så att man omväxlande får möta den 93-åriga Jacob i nutid, och den Jacob som hamnar på cirkusen och får en omtumlande tid där.

Boken är målande, och det förvånar inte att den nyligen blivit film, det är som att läsa ett filmmanus stundvis. Kanske översättningen har en del med det att göra, men det känns som om språket är lite fattigt stundvis och det blir en ytlig beskrivning som stör mig. Men stundvis så fascineras jag av en del av händelserna och lever mig in i den. Beskrivningen av Jacob är stark, liksom August (utifrån sett), men övriga personer uppfattar jag som skuggfigurer. Boken är delvis underhållande, men delvis inte. Mitt intryck är kluvet. Oavsett detta så ser jag fram mot att se filmen, för jag tror den passar som film.

Betyg: 3.

 Harry Potters andra år på trollkarlsskolan Hogwarts inleds dramatiskt när han och Ron missar tåget, och tvingas ta Rons pappas flygande bil. Men det är ingenting mot det som händer på Hogwarts under året. En rad elever av mugglarsläkt (dvs icke-trollkarlssläkt) råkar ut för hemskheter och det står snart klart att det är kopplat till myten om ”Hemligheternas kammare” på Hogwarts. Är det en myt? Och hur ska man stoppa de hemska dåden?

Sommaren 2004 så sträckläste jag  de Harry Potterböcker som kommit ut då och sedan har jag spänt läst alla de följande när de kommit ut. Strax innan jul förra året så påbörjade jag en omläsning av böckerna, den här gången högt för barnen - en dotter som just fyllt 11 och en son som ska fylla 9 i höst. Det är verkligen en annan upplevelse att läsa högt! Jag tvingas läsa noggrannare och långsammare, och det har fördelen att jag upptäcker nya detaljer i böckerna. Mitt dåliga minne spelar säkert in, men det känns verkligen nytt. Fast samtidigt familjärt och välbekant.

”Harry Potter och Hemligheternas Kammare” är spännande - JK Rowlings väver en skicklig väv av myter samtidigt som hon har en förmåga att få läsaren att identifiera sig med huvudpersonerna. Barnen har blivit helt sålda på Harry Potter, och 11-åringen har läst boken två gånger själv bara sen jag läste den högt!

Efter högläsningen har vi nu också sett filmen på DVD. Den följer boken någorlunda, även om man som i alla filmer har förenklat en del. Det blir väldigt tydligt när man just läst boken… Men huvuddragen och stämningen finns där, och förstärker bokupplevelsen.

Betyg av 11-åringen: Väldigt nära en 5:a på boken, och en 4:a på filmen.
Betyg av 8-åringen: 5:a på både boken och filmen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.