Köpstopp gäller väl inte på flygplatser?

Egentligen har jag egeninfört köpstopp på böcker. Fast det funkar inte så bra. I synnerhet inte på flygplatser. Det är något så med de nya böckerna lockande upplagda och utsikten av ostörd läsning på ett flygplan. På min senaste resa så blev det här skörden:

På Kastrup köpte jag:
-  ”The Litigators” av John Grisham som stod på min önskelista. Jag gillar hans böcker, i alla fall på engelska.
- ”Svinehunde” av Lotte och Søren Hammer. Låg etta på försäljningen på flygplatsen och jag hade lust att läsa deckare på danska. På framsidan står det ”Dansk krimi på svensk niveau”. Är det bra reklam det?

På Gardemoen köpte jag:
- ”Menneskefluene” av Hans Olav Lahlum. Har sneglat på en annan bok av honom sen förra året, men den här är tydligen först i hans serie om ”K2″ så det blir nog bra att börja med den. Deckare förstås. Har med honom i min Boktolva också.
- ”Nu, jävlar” av Heidi Linde. Helt okänd för mig innan, jag lockades av baksidestexten. Har redan läst den, så jag säger inte mer nu, recension kommer.
- ”Årets Påskekrim” från förlaget Cappelen Damm. Det fanns flera sådana novellsamlingar, jag valde den här utifrån författarna som bidragit. Den ska jag läsa i påsk, och då skriva om fenomenet påskekrim också:-)

 

”Dead man’s grip” av Peter James

Carly Chase är en ung änka som bor ensam med sin son Tyler. Både Carly och Tyler försöker anpassa sig till ett liv utan maken/pappan. En morgon på väg till jobbet dagen efter en kväll på krogen råkar Carly ut för en bilolycka. En ung man, Tony Revere, cyklar ut framför Carlys bil. Hon svänger undan men Tony träffas istället av en vit skåpbil som ligger i hälarna på Carly, och han kastas framför en mindre lastbil och omkommer. Den vita skåpbilen smiter från platsen, föraren av lastbilen har kört alltför långt utan paus och Carlys alkoholtest ger utslag.  Det blir utredning av olyckan som leds av Roy Grace. Han är inte helt koncentrerad på jobbet då hans fästmö Cleo får problem i sin graviditet. Han har också påbörjat en process för att få sin fru Sandy, som varit spårlöst försvunnen i tio år, dödförklarad. Men han gör ändå ett gott arbete, uppmuntrar sina kollegor och  försöker dessutom göra ett gott intryck på sin nya chef. Fallet kompliceras då Tony visar sig vara dotterson till en maffiaboss. Tonys mamma Fernanda blir förtvivlad över hans död och svär att hämnas. Ännu mer komplicerat blir det när Tyler försvinner spårlöst på väg från skolan och man misstänker att det har med Carlys inblandning i olyckan att göra.

Dead man’s grip är Peter James sjunde deckare om Roy Grace. Peter James är från Brighton, England, där många av hans böcker utspelar sig och han har totalt publicerat nitton böcker. Flera av böckerna, och så även Dead man’s grip, har vunnit priser.  På svenska publiceras hans Roy Graceböcker av Damm förlag.

Jag är mycket förtjust i Peter James serie om Roy Grace och jag blev inte besviken den här gången. I mitt tycke innehåller hans böcker allt som behövs för en spännande deckare. Lättläst, men ändå inte simpelt språk. En polis som är mänsklig, men inte ett komplett vrak, och han blir heller inte personligt inblandad i fallet. Och så en spännande huvudhistoria förstås. Jag är också förtjust i de små ledtrådarna som ges om Roys försvunna fru Sandy i varje bok. Ibland undrar jag om James själv vet vart den historien ska leda. Och så det viktigaste av allt – ett spännande huvudspår. Det enda jag är tveksam till i den här boken är maffiakopplingarna, men de tog inte över boken. Sen är jag personligen mycket svag för att det hela utspelar sig i Brighton, där jag bodde ett halvår under 80-talet.

Andra bokbloggar som recenserat boken är Annika och Kate Reader.

Omdöme: Brittisk deckare när den är som bäst
Betyg: 4+

 

”Flash and bones” av Kathy Reichs

Det är dags för ett av de stora NASCAR-loppen i Charlotte, North Carolina, och staden invanderas av mängder av fans. Bredvid banan har sopor dumpats för att fylla ut. Dagen innan det stora loppet hittas en tunna med asfalt i. I asfalten finns en människokropp. Rättsantroplogen Temperance Brennan kallas till platsen för fyndet för en första undersökning. Dagen efter får hon besök på sitt kontor. Det är en medlem av ett av NASCAR lagen, en mekaniker vid namn Wayne Gamble. Han har hört om fyndet och är övertygad om att man har hittat hans syster Cindi eller hennes pojkvän Cale Lovette som båda försvann tolv år tidigare. Cindi var en ung lovande NASCAR-förare. Visserligen hade Cale anknytningar till högerextremister, men fallet avskrevs som att Cindi och Cale hade rymt, något som Wayne aldrig trodde på.

När Temperance kollega undersöker kroppen i tunnan hittas  en substans som inte borde finnas där och kort efter försvinner kroppen och alla bevis. Temperances intresse väcks av Waynes historia, och uppenbarligen är de något på spåren eftersom två FBI-agenter snart dyker upp och påpekar att fallet är avslutat. Av de två poliser som ursprungligen undersökte fallet, Cotton Galimore och Eddie Rinaldi, är Eddie död. Temperance bevittnade när han sköts ihjäl. Hans tidigare kollega Skinny, Erskine Slidell, har Eddies ursprungliga anteckningar och ger sig ut för att söka efter ledtrådar, och Temperance hänger med. Även den tidgare polisen, numera säkerhetsvakten vid NASCAR-banan, Galimore dyker upp hos Temperance och hon kan inte motstå att åka med honom. När även Wayne hittas död förstår de att de är något viktigt på spåren.
Temperance ex Pete ska gifta sig med Summer, men i bröllopsplaneringen går något snett, och Temperance dras in som medlare mellan Summer och Pete. Samtidigt försöker hon motstå sin ökade attraktion till Cotton Galimore.

Flash and bones är Kathy Reichs fjortonde bok om Temperance Brennan. Reichs första bok Déja dead kom ut 1997 och följdes snabbt av flera. Reichs är även manusförfattare till serien Bones där huvudpersonen är Temperance. Flash and bones utspelar sig helt och hållet i Charlotte, ett av två ställen där Temperance bor och arbetar. Hon delar sin tid mellan Charlotte och Quebec i Kanada, precis som Reichs gör.

Jag kan bara säga ”Reichs är tillbaka!”. Att skriva fjortonde boken om samma person innebär förstås att vissa saker upprepas, men till skillnad från boken innan så tycker jag att Reichs har hittat tillbaka till sin stil. Ska tilläggas att jag äger och har läst alla fjorton böckerna… Att boken helt och hållet utspelas i Charlotte ger den en mer sammanhållen känsla, och kulturkrockarna mellan det franska och engelska som ofta präglar böckerna som utspelas i Kanada är helt frånvarande. För mig, som bott i södra USA en längre tid, och dessutom under slutet av 90-talet, så tas jag tillbaka till den tiden. Den diskussion som då var i media om inhemsk terrorism, som Oklahomabombningen, gjorde stort intryck på mig då. När man hittade en bomb under OS i Atlanta 1996 bodde jag i Tennessee. Alla dessa händelser spelar roll i den här historien, vilket gör det verkligt för mig. Själva ”mysteriet” är ganska enkelt uppbyggt, men ändå tillräckligt intressant för att hålla intresset uppe. Språket är Reichs vanliga korthuggna, som så väl speglar Temperance personlighet. Exempel: ”It happens. Defensive.” istället för ”It happens, I said defensively”. Det som möjligen drar ner intrycket är den undran man får: Hur kan Temperance behålla sitt jobb när hon gör allt annat än jobbar som rättsantropolog, utan leker amatörpolis istället?

Omdöme: En tvättäkta Reichs, med korthuggna Tempe i sitt esse i Charlotte.
Betyg: 4+

 

”Arcadia Falls” av Carol Goodman

Meg Rosentahl har just förlorat sin man, Jude. När en lärartjänst i litteratur, med inriktning mot sagor, blir ledig på internatskolan Arcadia Falls så bestämmer sig Meg för att söka sig dit tillsammans med sin tonårsdotter Sally för att få en nystart. Skolan är en konstnärsskola som under början av 1900-talet öppnades av vännerna Vera Beecher och Lily Eberhardt. Skolan drevs främst av kvinnliga lärare. Meg har forskat om sagor i kvinnlig litteratur och funderar på att återuppta det, i synnerhet som hon en gång i tiden påbörjat en avhandling om de sagor som skrevs av Lily och Vera. Skolan drivs numera av den föräldralösa rektorn Ivy StClare som kom dit med hjälp av Vera och Lily. Meg och Sally får bo i den lilla stugan som Vera bott i fram till sin död. Sally finner sig väl tillrätta bland skolans ungdomar med sin konstnärliga talang. Skolan har många traditioner med hedniska undertoner. Under en av dessa ”riter” så försvinner en av eleverna, Isabel Cheney, och hon återfinns sedan död. Sheriffen Callum Reade börjar undersöka omständigheterna kring Isabels död. Meg dras in i undersökningen samtidigt som hon förbryllas av parallellerna mellan Isabels död och sättet Lily en gång för många år sedan dog. När hon i stugan hittar Lilys dagbok så börjar en mörk historia rullas upp, och snart sker flera tragiska händelser vid Arcadia Falls. Samtidigt så får Meg anledning att fundera på sin egen bakgrund.

Arcadia Falls är Carol Goodmans sjunde bok och den kom ut 2010. Carol Goodman är en latinlärare som ända sedan hon var liten har skrivit. 2002 debuterade hon med The lake of dead languages i vilken huvudpersonen är en latinlärare. Alla hennes böcker har ett mysterium i centrum, och huvudpersonerna är kvinnor som har humanistisk akademisk bakgrund. Arcadia Falls handling är vävd mellan nutid med Megs liv i centrum, och tidigt 1900-tal där Vera, Lily och konstnären Virgil Nash står i centrum. Det sagoberättande som Meg och Lily har gemensamt blir en integrerad del av historien.

Arcadia Falls är en typisk Goodman-bok. Den har alla ingredienser som de brukar ha. En huvudperson som är humanist, i det här fallet med en oavslutat avhandling i bagaget. En miljö med mystiska inslag (ofta i New Yorktrakten), i det här fallet en internatskola. Många invävda referenser till klassisk litteratur. Språket är vackert och framförallt detaljrikt. Det går inte att slöläsa en sådan här bok. Sagoinslaget är starkt, då Meg gradvis berättar en saga med folkloristiska inslag för sina elever som visar sig har paralleller till bokens grundhistoria. Ibland tycker jag att sagoinslaget tar över lite väl mycket, men dras in i boken av det vackra och mystiska, inte minst naturen och konsten som är framträdande. Det är en bra bok av Goodman, om än inte hennes bästa.

Andra bokbloggar som recenserat boken är Bokhora, Bokmalen och Bokbabbel.

Tyvärr så verkar inte Goodmans böcker finnas översatta, annat än den första. Varför kan man fråga sig? Men för er som läser böcker på engelska och gillar en blandning av mystik, romantik och gott om kultur och humaniora så rekommenderas böckerna!

Omdöme: En saga fylld av mystik om kärlek, vänskap och ond bråd död.
Betyg: 4

 

”The slap” av Christos Tsiolkas

Hector och Aisha är ett australiensiskt par med två barn, Melissa och Adam. Hectors föräldrar Manoli och Koula kommer från Grekland och Aishas föräldrar kommer från Indien. Hector och Aisha lever ett utåt sett lyckat liv i en förort till Melbourne. Aisha har två nära väninnor; Rosie som lever med sin man Gary och son Hugo, och karriärkvinnan Anouk.  Hugo har återkommande viljeutbrott som hans föräldrar inte kan hantera. När Hectors kusin Harry på en stor barbeque med släkt och vänner tappar tålamodet med Hugo, som har ännu ett utbrott som drabbar Harrys son Rocco, och ger honom en örfil så ändras allt. Gruppen av släkt och vänner tvingas ta ställning till sina liv och värderingar.  Lojaliteter prövas, hemligheter avslöjas och livet vänds upp och ner.

”The slap” är den australiensiske författarens Christos Tsiolkas fjärde roman. Den kom ut 2008 i Australien och har vunnit flera litterära priser. Den gavs ut i pocket i England 2010 och kom den vägen till de svenska bokhandlarna.  The slap har också filmatiserats under 2011. Det är en beskrivning av en australiensk medelklass av varierande etnisk och kulturell bakgrund som ändå formar en enhetlig grupp. Boken är uppbyggd genom avsnitt där läsaren får ta del av olika personers perspektiv på händelserna som utspelar sig, i kronologisk ordning.

Mitt val av The slap var rätt slumpmässigt. Under vår semester i Grekland i somras så såg jag den i handen på personer vid solstolarna i poolen. Det gjorde mig nyfiken, och när jag hittade den i Pocket Shop kort därefter så slog jag till och det är jag glad över. Att som Tsiolkas låta handlingen föras framåt av flera olika berättare är ett ganska vanligt litterärt grepp, men jag tycker Tsiolkas hanterar det väl, och eftersom jag är svag för den berättartekniken så blir det ett plus i intrycket. Det är inte samma händelse som beskrivs av olika personer utan handlingen tas framåt av de åtta personer som får komma till tals. Tsiolkas lyckas med att ge de åtta olika berättarröster och stilar. I grunden sägs boken handla om huruvida det är OK att slå ett barn. Som svensk känns det som om det bara finns ett svar på den frågan. Men boken handlar om mycket mer än så. Den handlar om äktenskap och föräldraskap, om trygghet och passion, om svek och lojalitet. Och det handlar väldigt mycket om släkt och vänner, skillnaden och likheter mellan de relationerna.Tsiolkas lyckas skickligt med att hålla historien igång och jag lägger i från mig boken med många intryck och funderingar.

Andra bokbloggar som recenserat The slap är Enligt O och och dagarna går.

Omdöme: Intressant multikulturell historia som får läsaren att fundera.
Betyg: 4

 

”The postmistress” av Sarah Blake

Året är 1940. Iris James är postmästare i Franklin på Cape Cod och tar sitt jobb på allvar. Hon tror på ordning och reda och är stolt över att förmedla brev, i synnerhet i krigstider.  En dag anländer Emma Fitch till Franklin för att förena sig med sin man, läkaren Will Fitch. Kort efter hennes ankomst så kallas Will till en förlossning och efter det förändras allt. Will åker till Europa för att göra en insats som läkare i kriget. Kvar blir Emma, som följer utvecklingen genom radiosändningarna från London och ivrigt väntar på brev från Will.  I London arbetar Frankie Bard som reporter vid en radiostation som sänder live från London. Hon rapporterar medan bomberna faller. Att arbeta som kvinna i en mansdominerad radiovärld är inte lätt, och när hon får chansen att åka tåg genom Europa och rapportera direkt från brinnande krig så tar hon den. På oanade sätt så vävs Iris, Emmas och Frankies öden ihop.

”The postmistress” av Sarah Blake är en bok om kvinnor, starka kvinnor som gör så gott de kan i krigets skugga. Det är också en bok om USA just innan man går med i kriget, och den berör allvarliga frågor kring händelser under andra världskriget. Hur mycket lyssnade man i USA på rapporterna från Europa, och vilket ansvar tog man? Boken handlar också om plikttrogenhet och livet i en småstad kontra livet i händelsernas mitt. Det är små händelser blandade med stora.

Boken är oerhört intensivt skriven, det gick inte att vara ouppmärksam ens en liten stund, varje mening måste läsas. Det gav den en intensitet, vilket både är en fördel och en nackdel. Jag läste boken i en solstol i Grekland i somras, och kunde ge den min fulla uppmärksamhet vilket var en fördel. Det tog ett tag att komma in i den, men när jag väl gjort det så ville jag fortsätta. Min nyfikenhet över vad som skulle hända med postfröken, radioreportern och doktorns fru gjorde att jag läste vidare. De starkaste partierna var Frankies upplevelser på sin resa genom Europa, i de styckena blev allting levande.

Omdöme: Intensiv berättelse i krigets skugga.
Betyg: 4

 

”The imperfectionists” av Tom Rachman

I början av 1950-talet grundar amerikanen Cyrus Ott en tidning i Rom, och anställer Betty Lieb och Leo Marsh att driva den. Skälen är oklara och förutsättningarna inte de bästa. Mer än femtio år senare har tidningen problem. Men de som jobbar för tidningen vet inte hur illa det står till. Vi får i boken t.ex. möta Lloyd Burko, den åldrade journalisten i Paris som tappat skrivförmågan och söker kontakt med sin son, Kathleen Solson, editor som minns sin första tid i Rom, Abbey Pinnola, som är huvudansvarig för finanserna på plats i Rom och måste sköta uppsägningar, Oliver Ott, arvtagaren och huvudansvarig som helst tillbringar sin tid med sin hund Schopenhauer.

Journalisten Tom Rachmans debutroman ”The imperfectionists” (finns på svenska – De imperfekta), utspelar sig i en tidningsvärld. Den är uppbyggd med elva små ”noveller” där det är olika huvudpersoner, alla knutna till tidningen på något vis. Däremellan får vi små återblickar som utspelar sig från femtiotalet och framåt som ger en del förklaringar om hur tidningen grundades och utvecklades. Dessutom återkommer personerna i ”novellerna” ofta som bifigurer i de andra novellerna och man förstår att tiden går under bokens gång.

Jag hade mycket stora förväntningar på den här boken, den är omskriven, hyllad och ligger högt på topplistorna. Den liknas också vid andra böcker jag tyckt om. Kanske därför är jag besviken. Jag gillar strukturen, uppbyggnaden och de små glimtarna när man ser olika personer ur olika perspektiv, och får förklaringar efterhand. Men ändå känns det stundvis ganska tomt, och karaktärerna tämligen ytliga. Den historien som berör mest är kanske Arthur Gopals, som skriver nekrologer och längtar hem till sin dotter, men den känns abrupt avslutad, som om Rachman inte vet vad han ska göra av den. Ibland glimtar boken till, men jag blir aldrig uppslukad av historien. Med mer intresse för eller inblick i tidningsvärlden kanske den varit mer uppslukande.

Betyg: 3

 

”Silent voices” av Ann Cleeves

DI Vera Stanhope är i stort behov av att röra på sig för att gå ner i vikt, och har börjat simma på hälsoklubben som ligger i det lokala hotellet Willows. En morgon efter simningen går hon till ångbastun, där hon plötsligt inser att den enda andra i bastun är en död kvinna. Vera välkomnar utmaningen att tillsammans med sitt team Joe, Holly och Charlie hitta vem som mördat Jenny Lister. Vi får även möta Jennys dotter Hannah, hennes fästman Simon, Simons mamma Veronica, hotellpersonalen och inte minst Connie Masters som gömmer sig undan världen med sin dotter Alice efter att varit inblandad i ett fall inom socialtjänsten där ett barn dog. Och allt hänger ihop.

Cleeves väver en typisk brittisk deckare, med ett enkelt och behagligt språk, med små medel. Naturligtvis vävs alla trådar ihop i slutet. Karaktärerna är inte beskrivna på djupet, utan blir rätt ytliga. Den enda som man får ett grepp om är Vera Stanhope, som inte är allt igenom sympatisk, men som man ända känner sympati med och respekt för.

Det här är en ”puttrande” deckare som jag tyckte om att läsa, utan att den lämnade något större intryck. Ska ni läsa något av Ann Cleeves så rekommenderar jag Shetlandskvartetten, som börjar med Svart som natten (Black Raven). De böckerna är fantastiskt bra!

Betyg: 3

 

”Eleven” av Mark Watson

Xavier Irland är programledare för ett nattprogram på radio i London. Nattvakna lyssnare ringer in och Xavier ger goda råd. Men hur är det med honom själv? Vad har han för bakgrund, och lever han som han lär?

En dag händer det Xavier något. Hans agerande startar en händelsekedja som berör elva människors liv fundamentalt. En kedja som inte går att stoppa. Samtidigt så rörs Xaviers liv om när han träffar en ny person, som inte lämnar honom oberörd. Sakta men säkert orkar han också minnas vad som fick honom att lämna Australien och komma till England.

Mark Watsons bok ”Eleven” är skriven med en lätt ton rätt igenom, med iakttagelser av mänsklig natur. Språket flyter så lätt att det knappt dröjer kvar, men händelserna i boken finns kvar hos mig långt efter att jag avslutat boken. Jag kan inte bestämma mig om boken är ”lättviktig” eller inte. Drag som att i bisatser antyda vad som händer vissa personer långt efter att boken är avslutad tilltalar mig, det är sådana författarknep som jag faller för. Samtidigt så är det som att personerna som Xavier, Murray, Pippa och alla de andra, inte riktigt blir verkliga. De är just en berättelse. En berättelse som man inte riktigt tror på, men som ändå är läsvärd och underhållande.

Betyg: 4

 

”This body of death” av Elizabeth George

Taksättaren Gordon Jossie i the New Forest möter Gina Dickens och det blir början på något nytt för Gordon. Meredith Powell bestämmer sig för att återuppta bekantskapen med sin barndomsvän Jemina Hastings, men har svårigheter att hitta henne. I London hittas en ung kvinna mördad på en kyrkogård. Vem är hon och varför har hon mördats? Isabelle Ardery är ny chef för Thomas Lynleys gamla team som sätts på att utreda mordet. Hur ska hon klara jobbet, och vad kommer Thomas Lynley att göra? Och vad har en kidnappning av en liten pojke många år tidigare med saken att göra?

Elizabeth Georges bok är i samma stil som hennes tidigare böcker om Thomas Lynley och det tycker jag känns skönt. De över 600 sidorna tar tid att läsa, men takten och språket är Georges. Språket flyter och takten är lugn. Man läser noga för att inte missa någon detalj, och dras in i den tragiska historien.  Slutet är inte alls som jag förväntade mig, i synnerhet kopplingen till en lilla pojkens kidnappning. Men det är bra. Den enda tveksamheten för mig i boken är hur George använder sig av ett mycket känt fall.

Boken har fått viss kritik på nätet, bl.a. för hur George har tecknat Lynley. Men jag tycker alls inte hans agerande är ologiskt. Teamet som helhet har utvecklats men är ändå igenkänningsbart. Och Isabelle Ardery är ett intressant tillskott.

Betyg: 4.