Tematrio – Tonårsläsning

Veckans tematrio hos Lyrans Noblesser handlar om tonårsläsning. Så här skriver hon: Maj verkar bli en månad då jag läser ungdomsböcker. Ja, inte mig emot, jag skulle verkligen vilja läsa mer böcker för ungdomar och unga vuxna. Jag har inga okända storheter att tipsa er om, men hoppas kunna finna en del i era svar. Berätta om tre bra böcker skrivna för ungdomar och unga vuxna!

Jag har också ökat min läsdos ungdomsböcker och det har egentligen två skäl. Ett tolvårigt och ett nioårigt. Barnen har kommit upp i den åldern att de nu läser böcker i kategorin ungdomsböcker. Dessutom fortsätter vi traditionen att läsa högt för barnen på kvällarna. Jag bad barnen att plocka ut tre böcker/serier var som deras favoriter och från de listorna har jag plockat en var, plus en som jag läser högt för dem.

1. En serie från 12-åringens lista är Septimus Heapserien av Angie Sage. Den första boken heter ”Magi” och det har hittills kommit sex böcker i serien. Det är en fantasyserie om Septimus som har magiska krafter. Spännande och humoristisk tycker hon.

2. En av böckerna från 9-åringens lista är Myrddin av Claes Reimerthi. Ur texten om boken: ”Myrddin är fantasy, historia, realism och en spännande ungdomsroman i Andra världskrigets skugga”. Spännande och bra tycker han.

3. Just nu håller jag på att läsa högt ur ”Bläckhjärta” av Cornelia Funke, som också är en fantasybok. Den handlar om Meggie, som lever ensam med sin pappa Mortimer. Han har en gåva som är unik, och som fått förödande konsekvenser för dem. Böcker är det centrala i Meggies och Mos liv, och boken handlar om böcker, i synnerhet en bok som heter Bläckhjärta. Både jag och barnen tyckte boken var lite seg i början men nu är den spännande. Den är också intressant litterärt, och såsmåningom blir det nog ett eget inlägg om den.

På 12-åringens lista hamnade också Engelsforsböckerna och Sarah Dessens Mycket mer än så. På 9-åringens lista hamnade också Harry Potterböckerna och serien om Spejarens lärling.

 

”Eld” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Den extremt varma sommaren i Engelsfors lider mot sitt slut och höstterminen ska snart börja. De Utvalda – tjejerna som är så vanliga men ändå så ovanliga – har blandade känslor inför att börja sitt andra år på gymnasiet. Och det blir ännu ett ovanligt år.

Ska Minoo få någon rätsida på vad hennes gåva innebär, och hur går det för hennes föräldrar? Ska Ida både kunna fortsätta vara en del av innegänget, hänga med sin pojkvän och också kunna vara med de andra utvalda? Ska Anna-Karin förmå sin mamma att ta sig i kragen, och hur ska hon kunna slingra sig ur Rådets anklagelser? Ska Vanessa vara med Willie, och hur är det med hennes mamma och Nicke? Ska Linnea fortsätta vara så egensinnig, och ska hon erkänna sina känslor för sig själv? Och hur är det med Rebecka och Elias egentligen? Och den nya killen i skolan, Viktor? Eller Elias föräldrar? Eller rektorn Adriana? Hur hanterar de alla ovanliga händelser i Engelsfors? Positivt eller negativt?

”Eld” är Mats Strandbergs och Sara Elfmark Berggrens andra bok i Engelsforstrilogin, den hett efterlängtade uppföljaren till kritikerrosade ”Cirkeln”. Boken är utgiven av Rabén och Sjögren, kom ut 26 april och har recensionsdatum idag, 7 maj 2012.

Jag var lite sen med att läsa ”Cirkeln”, den sträckläste jag samma vecka som ”Eld” kom ut. Vår 12-åriga dotter fick ”Eld” samma dag den kom ut, sträckläste på endast ett fåtal dagar, och sedan tog jag över. Jag läste alltså böckerna med några dagars mellanrum och sträckläste bägge och det färgar mitt omdöme. ”Eld” är verkligen bra, och den är nog lika bra som ”Cirkeln”. Men för mig blir det inte samma överraskning, inte samma fascination och inte samma upplevelse som den första boken. Kan tilläggas att 12-åringen tycker ”Eld” var ännu bättre än ”Cirkeln”!

Flera av de kvaliteter som ”Cirkeln” har tycker jag ”Eld” också har. Språket är bra. Handlingen är spännande. Blandningen av helt vanliga tonårsproblem och magi är lika skickligt gjort, och det gör att man kan identifiera sig med tjejerna, deras magiska förmågor till trots. Men där jag i ”Cirkeln” köpte att vissa av de magiska händelserna kan skylas över som icke-magiska händelser av de som inte är insatta, så gäller inte samma sak i ”Eld”. I synnerhet gäller det slutkapitlen. En rejäl portion kritik mot hur sekter av olika slag agerar och påverkar lyckas författarna väva in, liksom ett ställningstagande för alla som vågar stå upp för det som de tror på. Beskrivningen av hur man tycker att ”allt löser sig om vi bara tänker positivt” är skrämmande välbekant. Ja, det finns många kvaliteter med boken, utöver att den är så spännande att man sträckläser. Mer än så törs jag inte skriva med rädsla för att avslöja för många detaljer…

Man kan bara gratulera författarna till den succé de fått med böckerna, och vi ser med spänning fram mot den tredje och avslutande delen, ”Nyckeln”.

Ett urval bokbloggar som skrivit om boken är Enligt O, Lyrans noblesser, Boktycke, Bokugglan, Hyllan och Bokodyssé.

Omdöme: En sträckläsningsbok om De Utvalda som fajtas mot ondskan som tar en ovanligt positiv skepnad, samtidigt som de brottas med att försöka vara tonåringar.
Betyg: 4+ (och jo, om jag inte hade läst den direkt efter Cirkeln kanske kanske det blivit en 5:a…)

 

”Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Engelsfors någonstans i Sverige. Det har gått knappt tre veckor på höstterminen. Elias, som går första året på gymnasiet är inkallad till rektor Adriana Lopez eftersom han har så hög frånvaro. Men Elias kan inte riktigt koncentrera sig för han har andra problem. När Elias går därifrån så händer något fruktansvärt. Det blir första tecknet på att någonting underligt är på väg att hända i Engelsfors. Mitt i alltihopa befinner sig ett gäng tjejer som alla går första året på gymnasiet. Linnea, rebellen och svartrockaren som tidigare missbrukat, som går sin egen väg, och vars enda riktiga vän är Elias. Vanessa, som bor med sin mamma och hennes nya kille, som har äldre pojkvän och både klär och beter sig utåtriktat.  Anna-Karin, som bor med sin mamma och morfar på landet och varit mobbad under en stor del av skoltiden. Rebecka, som är anorektiker men döljer det väl och har just blivit ihop med den populäraste killen i skolan, Gustaf. Ida, som tillhör innegänget och mobbarna, som försöker imponera på Gustaf. Minoo, som är enda barnet till välutbildade föräldrar och som alltid vill ha högsta betyg i alla ämnen, och som är hemligt förälskad i den snygga läraren Max. De har ingenting gemensamt. Men ändå har de allt gemensamt. Mot sin vilja dras de in i något som kräver att de samarbetar, annars kommer de inte att överleva.

”Cirkeln” är Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens oerhört omskrivna ungdomsbok. Den kom ut 2011 på Rabén & Sjögren. Mats Strandberg är journalist och krönikör. Han debuterade 2006 med ”Jaktsäsong”. ”Cirkeln” är hans fjärde bok. Sara Bergmark Elfgren är manusförfattare för film och TV. ”Cirkeln” är hennes första bok. Boken, som är den första i en trilogi, nominerades till Augustpriset.

Av någon omvänd psykologisk anledning så har jag lite större motstånd mot att läsa böcker som hyllas så genomgående som Cirkeln gjorts. Och fantasy, som jag trodde den var, är inte alltid min grej. Men mitt motstånd övervanns till slut mest av att min tolvåriga dotter var som uppslukad av boken och dök upp ur boken med det där leendet som man får när man genomgått en läsupplevelse. När jag nu läst den så kunde jag egentligen bara skriva en recension på en rad. Den skulle lyda så här: Så jäkla bra. Läs den!

Ni som nöjer er med det kan sluta läsa här. Men så fåordig är jag inte, utan jag vill skriva mer. Cirkeln är klassad som ungdomsbok, och på sätt och vis kan jag förstå det. Men jag tror också att det kan hindra en del från att läsa den, som tror att det inte är något för dem. Och det är synd. En annan sådan bok är f.ö. Zusaks Boktjuven!

Ibland när jag läser ungdomsböcker så kan jag fastna på den väl simpla språket, vilket i sig är mest ett tecken på att jag inte tillhör målgruppen. Men det gör jag inte alls här. Språket är riktigt bra, boken är väldigt välskriven. Trots att det är gymnasister i centrum, och det är nästan 30 år sedan jag gick ut gymnasiet (usch – det lät gammalt!) så är igenkänningsfaktorn hög. Beskrivningen av gymnasisterna och deras relationer och skolmiljö är riktigt bra. Visserligen är det schablonmässiga attribut, med mobbaren och den mobbade, plugghästen och partypinglan osv osv, men det är precis det som ger dynamiken när tjejerna tvingas samarbeta. Högst igenkänningsfaktor är det på Minoo, både för mig och min dotter. Skickligt är också hur författarna lyckas väva in magi så det nästan känns som om man köper den delen också. Det är magi och fantasy, men det är ännu mer mänskliga relationer, tonårstid och vardagsproblem. Dessutom är boken oerhört spännande!

Om jag väntar på tvåan, ”Eld”, som kom ut 26 april 2012? Nä, jag har redan börjat läsa den. Dottern fick den nämligen på utgivningsdatum, och så snart hon läst ut den så snodde jag den:-D

Ett urval bokbloggar som skrivit om boken är Bokföring enligt Monika, Fiktiviteter, Vargnatts bokhylla, hyllan, en bok om dagen och Enligt O.

Omdöme: Oerhört spännande och välskriven ungdomsbok om ett gäng helt vanliga, eller kanske väldigt ovanliga, tonårstjejer.
Betyg: 5

 

Tematrio – Monster

I veckans tematrio så skriver Lyran så här: Monstren tycks översvämma min nuvarande och inplanerade läsning! Det är många år sedan jag plöjde allt av King, nu är det dags för lite monsterklassiker. Och lite mindre monster för den yngsta i familjen. Berätta lite om de monster ni brukar träffa i litteraturen!

Hm… monster. Min första reaktion är att det är väldigt länge sen jag läste om monster. Jag läste många skräcknoveller under en period, och har t.ex. läst en del av King. Men det känns inte som min ”grej”. Men när jag tänker lite mer så får jag ändå till en tematrio:

1. Harry Potterböckerna är ju ändå fyllda av monster, och jag har läst alla själv först och sen högt för barnen. Det är jättespindlar, jättar, dementorer och annat smått och gott. Spännande men inte så skrämmande.

2. Sagan om ringen tillhör ju klassikerna vid det här laget. Högaktuell hemma hos oss eftersom 9-åringen börjat läsa första boken! Själv läste jag dem på gymnasiet. Bara Gollum tycker jag förtjänar en egen plats på listan.

3. Men klassiska monster i all ära, det är inte de som gör mig sömnlös på natten. Det är människorna som visar sig vara monster. I synnerhet de som döljer det väl. Ett exempel på det är en person i den boken jag läser just nu, Ingenstans under himlen av Liselott Willén. Det är länge sen jag läste något så sällsynt obehagligt. En människa? Nej, egentligen ett monster. Och så fruktansvärt skrämmande för det kan ju hända dig. Mitt i verkligheten.

 

En 12-årings omdömen om böcker

Den 12-åriga dottern har kommit in i en läsperiod och hon har också fått en liten ”läsdagbok” att skriva omdömen i. Med hennes tillåtelse så ska jag här återge omdömena om fem böcker hon läste under slutet av februari. Disposition och formuleringar är direkt kopierade ur hennes läsdagbok.

Rum 213
Av Ingelin Angerborn
2011
Ingen illustratör
Rabén & Sjögren
Elvira åker på ett läger och träffar Maja och Bea. Det händer mystiska saker på lägret. I rummet dom har. I rum 213.
Läst på 1-2 dar.

Cirkusflickan
av Camilla Lagerqvist
2010
Ingen illustratör.
Rabén & Sjögren
Ellen var sex år då hennes mamma sålde henne till en cirkus. Mamman fick pengarna till en varm yllekappa och ett par handskar i skinn. Så säger i alla fall Madam Zenitha. Men det är en lögn. Ellens mamma sålde henne inte.
Läst på 2-4 dar

Mycket mer än så
av Sarah Dessen
2009
Ingen illustratör
Rabén & Sjögren
Auden är allt en förälder kan önska sig. Men ändå verkar hennes föräldrar inte se henne. När hennes pappa lägger fram förslaget om att Auden ska bo hos honom, hans nya fru och deras nyfödda dotter över sommaren tackar Auden ja. Det blir en sommar Auden sent ska glömma.
Läst på 2-3 dar

Pojkarna
av Jessica Schiefauer
2011
Ingen illustratör
Bonnier Carlsen
Tänk att ett frö kan förändra så mycket. Så mycket! Men då hade vi ingen aning om att den drastiska förändringen skedde. Men efteråt skäms man.
Läst på 1-2 dar.

Betyg:

Rum 213: Den är skriven så man ser det ur Elviras ögon. Jag tycker om Ingelins första bok Sorgfjäril. Betyg: 3,5

Cirkusflickan: Camilla skriver väldigt fint. Det är lätt att känna igen miljöerna. Eftersom det är i Sverige. Betyg: 3,5

Mycket mer än så: Sarah får mig att tro att jag är Auden. Ibland lever jag i den verkligheten istället för den riktiga. Sarah skriver mycket målande och känsligt. Betyg: 4,5

Liv och Lovisa: Jag tycker om Emmas böcker. T.ex. tycker jag om hennes bok Simon och Sofi. Jättebra. Betyg: 3,5

Pojkarna: Jessica skriver mycket gåtfullt. Boken är svår att beskriva och omöjlig att betygsätta. Den får allt från 2 till 3,5.

 

Söndagsutflykt

En helt ledig söndag. Inget inbokad. Hur får man en tonårig 12-åring som tycks fastklistrad i soffan ut och röra på sig? Jo, man går hit tillsammans:

Och sen går man in och frossar här:

 För 12-åringens läsande har tagit rejäl fart. För att vi ska inte bli ruinerade så har vi återstiftat bekantskapen med biblioteket. Tredje gången nu på två veckor.

Och dessutom avslutades dagen med favoritsmoothien på ett café i närheten…

 

Fyra generationer kvinnors läsning

I min ungdom så slukade jag böcker, jag kände det som om allt gick att läsa och biblioteket var en guldgruva. Jag hade hyllorna fulla av ungdomsböcker, både mina och de som jag ärvt av generationer tillbaka, i synnerhet av mina kvinnliga släktingar. Det var med glädje jag började plocka fram dessa skatter, bara för att snart inse att mina barn inte alls var intresserade av mina böcker på det sätt jag varit av min mammas. 

Det här inlägget är en reflektion över fyra generationer flickors läsande, från min mormor och min mamma till mig själv och min dotter (som just fyllt 12). Inlägget har jag skrivit med min mamma som engagerat bollplank och en del av innehållet kommer från ett tal hon höll 1998. Inlägget är en del av bloggstafetten som Linda dragit igång.

Min mormor, född 1903.
Bland min mormors favoriter återfinner man Katy-böckerna av pseudonymen Susan Coolidge, skrivna under slutet av 1800-talet. Redan i den första boken sätts tonen när den uppstudsiga och vilda Katy skadas och förlamas när hon ramlar ur en gunga. Hon lär sig en läxa och blir god och fördragsam som hon alltid önskat bli. Hon tillfrisknar och vinner så småningom sin belöning, löjtnant Worthington, som också faller för hennes anspråkslöshet.

Min mamma, född 1938
Bland min mammas favoriter finns flera av mina egna, t.ex. Anne på Grönkulla (Anne of Green Gables) av Lucy Maud Montgomery, från början av 1900-talet. Den blyga adopterade rödåriga flickan möts av motvilja, men charmar alla med sin romantiska känslomässighet, sin medkänsla och sin glada renhet. Hon förstår inte att hon är begåvad utan är ödmjukheten själv. Hon utvecklas till världens bästa och mest förstående lärarinna, men till sist kommer drömprinsen Gilbert. Och sedan de egna barnen, för vilka hon slutar jobba, glad och nöjd som ”doktorinna” och till stöd för alla som har det svårt. Att boken blivit en klassiker illustreras av att den första filmatiseringen kom 1919 som stumfilm, den senaste 2009 som en miniserie för TV, och den även finns som tecknad film.

En serie som förenade min mammas och min läsning var Fröken Sprakfåle av Lisa Eurén-Berner. Den första boken är från 1932, den tjugonionde och sista från 1963. Fröken Sprakfåle är en upptågsrik flicka, en ny tids flicka. Den vilda flickan växer upp, tar studenten, passar barn, gifter sig med sin Greger, får barn och böckerna fortsätter med barnens uppväxt och senare deras giftermål. Glad och infallsrik som en sprakfåle skulle man vara, inte tyngas av sorger. Att man uppoffrade sig skulle inte märkas, det man gjorde för andra skulle falla sig naturligt.

Jag själv, född 1967
I hög grad så läste jag samma böcker som min mamma och mormor gjort, inte bara exemplen ovan utan även böckerna om de glada, optimistiska och goda flickorna Pollyanna och Kulla Gulla. Men alldeles min egen upplevelse var impulsiva Lotta, beskriven i en serie böcker av pseudonymen Merri Vik. En serie med många likheter med Fröken Sprakfåle, men placerad i en modernare miljö. Den första boken kom 1958, sen sista 1991, långt efter att jag slutat läsa dem. 47 stycken totalt! För mig andas de 70-tal. Lotta lever vardagsliv och böckerna är nästan som dagböcker, i jagform. Man tar vara på sig själv, gör vad man själv vill, med stark koncentration på att vara kompis. Hon är käck, men också impulsiv, romantisk, svartsjuk, känslig och trampar ofta i klaveret. Mer om Lottaböckerna kan ni läsa hos Bokhora.

Bland böckerna jag slukade fanns också serien om Cherry Ames av Helen Wells och Julie Tatham. Cherry Ames är sjuksköterskan som lever för sitt kall och tar hand om både krop­par och själar. Böckerna är mer äventyr än romantiska och Cherry förblir singel genom hela serien. Enligt min mamma fick den mig att fundera på att bli sjuksköterska. De första böckerna är från 40-talet, de sista från 60-talet, så förmodligen var de arvegods i min bokhylla.

Min dotter, född 2000
Som jag skrev i början av inlägget har min dotter ännu inte fastnat för någon av böckerna som vi i tidigare generationer levt oss in i, trots tappra försök från oss. Vad läser hon då? Ja, under en lång period har hon försvunnit in i Harry Potters värld, formad av J K Rowling. Det var Harry Potterböckerna som slutligen fick henne att börja sluka böcker.

Var finns då flickorna i de böckerna? Den starkast framträdande är Harrys vän Hermione. Hon är visserligen en bifigur till Harry, men visar sig ändå vara oumbärlig för att besegra det onda. Hennes främsta egenskaper är klokhet, sans och förnuft. Hon är alltid påläst och pluggar, men besitter också en stor del empati och moral. Det är hon som tar parti för alferna, inte har fördomar mot eleverna från andra skolor och försöker se folk för vad de är. Hon är i många stycken en god och en stark person.

På senare tid har dottern även fastnat för andra böcker som Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, Mycket mer än så av Sarah Dessen, Sorgfjäril och Rum 213 av Ingelin Angerborn samt Magi-serien av Angie Sage. Hur flickorna porträtteras i dessa böcker vet jag faktiskt inte då jag inte läst dem själv! Kanske någon av er läsare kan reflektera?

Gemensamt och inte gemensamt
Sammantaget finns det en del intressanta reflektioner att göra kring fyra generationer kvinnors läsande. I stort sett alla författarna till våra favoritböcker är kvinnor, men givetvis kvinnor från olika bakgrund, med olika förutsättningar och olika influenser. De flickor/kvinnor som porträtteras i böckerna karaktäriseras som i grund och botten goda, kloka och lojala. De bryter inte mot regler utan samvetskval. Deras yttre beskrivs noggrant och blir en del av deras karaktär, från de blonda ljuva till de rödhåriga viljestarka. En skillnad är värdeorden, där ”viljestarkt” är något som ska tuktas bort i de äldre böckerna, medan i de modernare tillåts flickorna att ha en egen vilja och vara starka.

Pojkarna då?
Hur är det då med pojkarna i vår familj och motsvarande reflektioner? Där kan jag konstatera att vad gäller de tre första generationerna så är skillnaden vad pojkarna i vår släkt läst mot flickorna stor. Där återfinner man t.ex. indianböckerna och äventyrarna som Biggles. Böcker med pojkar som hjältar. Men sedan ändras bilden. För såväl min lillebror som min son så smyger sig serier som Narnia in. Och för min son (född 2002) så finns Harry Potter absolut på favoritlistan, och de har präglat honom som läsare. Ännu har han mycket kvar av upptäcka men det han nu läser är böcker som Spejarens lärling av John Flanagan, Eragon av Christofer Paolini, Magi-serien av Angie Sage och liknande litteratur, i fantasygenren med en viss dominans av pojkar som huvudkaraktärer.

Slutsatser?
Utifrån dessa personliga reflektioner så undrar jag om bilden av flickor i ungdomslitteraturen förändrats under 1900-talet eller är den i grunden densamma? Ibland brukar Pippi nämnas som en pionjär bland viljestarka flickor men tendenserna fínns där tidigare.  Jag tycker att pojkars och flickors läsning närmat sig varandra och gränserna i viss mån suddats ut. Har det skett ett trendbrott i ungdomslitteraturen och i så fall när? Eller är synen på flickor i ungdomslitteraturen densamma nu som för hundra år sedan när min mormor läste Katy-böckerna? Har någon av er erfarenheter från er läsning eller andra tankar så skriv gärna en kommentar!

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Calle Brunell, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?,  Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks,  Erica – en dröm i rosa, Tvärtemot, …och dagarna går, Fix Me Up,  TinaO, Bokodyssé,  Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker,  Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter,  Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg,  Kill your darlings, Sandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  …and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan

 

”Hungerspelen” av Suzanne Collins

Det är någon gång i framtiden. Det som en gång var USA har gått under, och ur spillrorna har något nytt växt fram. En Huvudstad uppe i det som en gång var Klippiga Bergen. Tolv distrikt som lyder under huvudstaden. En gång var det tretton distrikt men när distriktens uppror slogs ner så förintades distrikt 13. Som straff för upproret får varje distrikt en gång om året skicka en flicka och en pojke mellan 12 och 18 år till Huvudstaden för att delta i Hungerspelen. De tolv flickorna och de tolv pojkarna släpps ner på en stor arena, som spelledarna styr hur den fungerar. Sen börjar Hungerspelen. Bara en av de tjugofyra kan stå som vinnare, de andra tjugotre är döda när vinnaren koras. Det är en kamp på liv och död där den listigaste och starkaste vinner. Som belöning får segrarens distrikt mat för att överleva.

Katniss bor med sin mor och lillasyster Prim i Distrikt 12, ett distrikt med låg status. Katniss pappa har dött flera år tidigare i en explosion i en av distriktens kolgruvor. Katniss har tagit över som familjens försörjare, vilket bl.a. innebär att hon tjuvjagar med pil och båge i den förbjudna skogen med sin vän Gale. Så är det dags för årets Hungerspel och i lottdragningen så dras Prim som Distrikt 12s deltagare. Katniss står inte ut med tanken utan anmäler sig frivilligt istället för sin syster och tillsammans med den manliga deltagaren, bagarens son Peeta, åker hon till huvudstaden. Där coachas hon av Effie och Haymitch, och stylas av Cinna, och blir snart populär hos publiken. Så är det dags för spelen. Hur ska Katniss göra för att överleva? Hur ska hon kunna överlista de andra deltagarna utan att döda?

Hungerspelen är skriven av Suzanne Collins och den riktar sig mot målgruppen ”Young adults” (ung. 14-20 år). Det är den första i en trilogi och kom ut 2008. Suzanne Collins har skrivit manus till barn-TV och publicerat barnböcker tidigare. Hungerspelen och de två följande böckerna i trilogin har väckt stor succé världen över och är på väg att bli kultförklarade. Hungerspelen är redan filmatiserad och filmen har premiär i mars 2012.

Jag hade stora förväntningar på den här boken, trots att jag inte är någon fantasyälskare, men tyvärr så blev jag riktigt besviken. Först och främst så kan jag inte släppa temat, människor som hetsas mot varandra. Det är något groteskt och omskakande och borde hanteras så, men Collins hanterar det hela ytligt. Hela boken känns ytlig, och jag tror ett problem är just ”jag-formen” som den är skriven i. Det är svårt att leva sig in i Katniss egen berättelse, då man egentligen inte kommer i kontakt med hennes känslor. Språket är erbarmligt tråkigt och det känns som om samma tema tuggas om och om igen. Matjakt, väder, flykt, svek, jakt, känslostormar, mat, väder, flykt, känslostormar. Jag tror boken vunnit på att vara kortare.
Positivt då? Jo, den är väldigt lättläst, det tråkiga språket till trots. Och jag är ju länge nyfiken på hur Katniss ska ta det ur sig helskinnat. För eftersom det finns två böcker till så anar man att hon ska det. Den har klara förutsättningar att bli en spännande film, och valet av skådespelerska tror jag på, Jennifer Lawrence gillade jag i Winter’s Bone, och trailern för filmen verkar lovande.

Ett urval andra bokbloggar som skrivit om Hungerspelen är Paulas Bokblog,  Bokhora, Böcker med mera, och Unga Vuxna.

Omdöme: Grotesk och långrandig skildring av människor som tappat det vi kallar moral.
Betyg: 2

 

”Tretton skäl varför” av Jay Asher

När Clay Jensen kommer hem från skolan en dag så hittar han ett paket adresserat till honom. Ivrigt öppnar han det. Inuti finner han sju stycken kassettband. När han väl letat upp en bandspelare och börjat lyssna så inser han att rösten på banden är Hannah Bakers. Hannah vars bänk står tom i klassrummet. Hannah som tog självmord. På bandet säger hon att Clay är en av orsakerna till varför hennes liv tog slut. Clay kan inte förstå det. Han kände henne ju knappt. Även om han ville lära känna henne. Men Hannah envisas med att prata till honom genom banden. Hon säger att det finns tretton sidor på banden. Tretton personer. Tretton skäl varför. Och Clay börjar lyssna. Sida efter sida. Och ju mer han lyssnar, desto mer förstår han och desto mer skakad blir han.

”Tretton skäl varför” är Jay Ashers debutroman. Jay Asher som är bosatt i Kalifornien har tillsammans med Carolyn Mackler skrivit en bok till – ”The future of us” (2011). Tretton skäl varför (Thirteen reasons why) är en omtalad och rosad ungdomsroman som publicerades 2007, och kom på svenska 2010 .

Tretton skäl varför är inte lik andra ungdomsromaner som jag läst. Uppbyggnaden är mycket speciell, med ett kapitel per sida på banden (i stort sett). Det Hannah läser upp på banden är skrivet i kursiv text, och det blandas hela tiden med Clays egna tankar och upplevelser när han vandrar runt staden där allt utspelat sig. Som läsare kastas man mellan dessa två perspektiv, ibland ganska drastiskt. Boken behandlar allvarliga frågor -ungdomssjälvmord och orsakerna till ett sådant. Det kan vara lätt att tycka att Hannahs skäl inte är ”tillräckliga” men samtidigt får man känslan av att det Hannah berättar egentligen bara skrapar på ytan, det är en del av hennes liv hon beskriver, inte hela. Boken känns på det sättet lite ofullständig. Förhoppningsvis kan boken ge upphov till bra diskussioner men jag tror att yngre tonåringar som läser boken kan behöva någon att prata med efteråt. Den skenbara ytligheten kan möjligen ge yngre personer intrycket av att självmord är enkelt. Samtidigt så är boken stundvis stark i sin beskrivning. Det finns också andra inslag i boken som jag tror att barn i tidiga tonåren inte förstår till fullo. För någon i sena tonåren eller som passerat tonåren så kan den träffa väldigt rätt. Något ojämn tycker jag boken är, men mycket lättläst och svår att lägga i från sig.

Ett urval andra bokbloggar som har recenserat boken är Bokhora, Malin the Writer, Flaskposten, Tonårsboken, och Dantes bibliotek.

Även min egen 11-åriga dotter har läst boken och här kan ni läsa vad hon tyckte.

Boken är ett recensionsexemplar från Bokförlaget Langenskiöld. Tack!

Omdöme: En annorlunda och tänkvärd berättelse om tonår och självmord.
Betyg: 4- (i kategorin ungdomsböcker – jämfört med vuxenböcker skulle jag satt ett lägre betyg)

 

Över ett år i Harry Potters värld

För drygt ett år sedan så började jag att läsa den första Harry Potterboken för våra barn, då var sonen 8 år och dottern 10 år. Jag hade själv slukat alla böckerna några år tidigare och nu var det dags med ett nytt försök för barnen. Min man hade försökt med ettan några år tidigare för dottern, men utan att hon fastnat. Men den här gången gick det bättre. Och efter ettan följde tvåan… och trean… osv… och igår kväll så läste jag det sista kapitlet i den sista boken, sjuan. Barnen är nu 9 och 11 (snart 12) och vi har verkligen levt i en Harry Pottervärld!

Att läsa Harry Potterböckerna högt var en helt annan upplevelse än att läsa dem själv. Jag tyckte mycket om dem när jag läste dem första gången, men medan jag högläste så insåg jag att jag slarvat mig igenom dem. Det fanns detaljer och nyanser som jag missat eller alls inte kom ihåg. Och det gjorde det mycket roligare och intressantare att se hur Rowling byggt upp denna fantastiska värld. Visserligen genom att friskt stjäla från klassisk mytologi, andra trollkarlshistorier, från Sagan om Ringen och t.o.m. från bibeln. Men ändå fantastiskt skickligt!

Men det roligaste har ändå varit barnens upplevelse. De har under tiden blivit komplett Harry Potterfrälsta. De skrattar högt åt vissa bitar, de lever sig in i historien och de fantiserar vidare. Vi har sett några av filmerna, men i synnerhet dottern uttrycker frustrerat att ”när man läser bygger man sig en bild av hur personerna är och ser ut och sen stämmer det inte ALLS med filmen”. Nej, just det! Däremot använder de historien i sina vidare fantasilekar.

Böckerna har också inspirerat barnen i deras läsning. Efter att jag har läst högt så har de läst boken var och en på egen hand. Dottern har läst ettan en gång, tvåan två gånger osv. När hon skulle läsa fyran valde hon att läsa den på engelska efter att hon läst den på svenska, och nu håller hon på med femman både på engelska och norska. Att läsa en bok på över 1000 sidor har också gjort att de gett sig på att läsa andra böcker på egen hand. Sonen har just avslutat Hobbiten som han valt att läsa själv.

Så det har varit en positiv läsupplevelse för hela familjen och Harry Potter rekommenderas starkt! Och nu ska vakuumet fyllas med någon annan bok…?