Maria Krauses bästa vän Nkem ska flytta till Odense, där hon fått ett jobb på rättsmedicinska institutet. Maria bestämmer sig för att även hon bege sig till Odense. Hon söker och får jobbet som vice statsobducent vid det mansdominerade institutet. När den unga flickan Emilie hittas mördad och dessutom brutalt misshandlad och skändad blir Maria personligt berörd och beslutar sig för att hon vill engagera sig i jakten på mördaren. Ett viktigt spår blir det röda färgämne som hon hittar på kroppen vid obduktionen, och snart kan hon hjälpa polisen. När så ytterligare ett lik hittas så befarar man att man är en seriemördare på spåret, och tempot trappas upp. Maria blir ännu mer involverad, samtidigt som hon dras in i spelet mellan sina nya kollegor.

Dödens rum av Susanne Staun utkom på svenska i september 2012. På danska kom Døderummet ut 2010. Den är den första i en serie om obducenten Maria Krause. Nummer två i serien heter Hilsen fra Rexville. Susanne Staun är en dansk författare som hittills gett ut 13 romaner, bl.a. fem stycken i en serie om profileringsexperten Fanny Fiske. Mer om Susanne Staun kan du läsa här.

Den här boken lockade mig genom baksidestexten, och att det var en omskriven dansk deckarförfattare gjorde inte saken mindre lockande. Och den här boken är riktigt bra. Men den fick mig att fundera en hel del på vad som lockar mig till att läsa deckare/thrillers egentligen. För ärligt talat så är det en rätt obehaglig bok på många sätt (även om jag tycker baksidestexten överdriver vissa delar). Det kryper av obehag i mig, jag förväntar mig att otäcka saker ska hända, men ändå fortsätter jag läsa. Egentligen är jag ju inte så förtjust längre i böcker om obducenter, det blir helt enkelt för grafiskt. Men ändå läser jag bara vidare…

Boken är välskriven, språket håller en god kvalitet och jag tycker författaren vågar ta ut svängarna i sina beskrivningar av Maria Krause. Hon är ingen lätt person att välja som huvudperson, och det tar tid innan man som läsare förstår sig på henne. För nästan motvilligt får jag gradvis sympati för henne, fast jag samtidigt vill ruska om henne och skrika ”sluta med det där!”.  Hon har väldigt svårt att sätta gränser i förhållande till sin omgivning, inte minst i förhållande till sin nya chef.  I väldigt hög grad handlar boken om en uppsättning människor som på olika sätt skadats och påverkats av livet, men som använder det på olika sätt. Det är också en spännande bok, jag sträckläste den på en dag.

Men visst finns det brister. Egentligen är jag inte förtjust i böcker där en person som inte är polis ”dras in” i något. Men jag kan överse med det i en bok, om den håller tillräckligt hög kvalitet annars. Det som mest drar ner helhetsintrycket är främst avslutningen på boken. Sen kan jag nog inte säga så mycket mer. Det känns som om de allra sista kapitlen blir ett onödigt ”påhäng” på historien och upplösningen blir på många sätt bara för mycket.

Nu velar jag bara om jag ska ge mig på den andra boken på danska, eller kanske vänta tills den kommer på svenska…

Boken är ett recensionsexemplar från Lind & Co.

Betyg: 4
Omdöme: Obehaglig dansk thriller om skadade människor utan gränser och hämningar.

About these ads