Den här veckan har varit minst sagt intensiv på jobbet. Mycket att göra, och två tjänstresor har jag klämt in. Så orken har inte riktigt räckt till för resten av livet, och den här helgen var minst sagt välbehövlig! Idag står det simning med dottern och så städning på schemat. Lite läsning hoppas jag hinna med också. Annars har det varit en fördel med de långa tjänsteresorna. Eftersom jag inte orkat sitta på tåget och jobba till sent på kvällen så har jag fått en hel del läst istället.

I går började jag på en ny bok och eftersom det nu är söndag och dags för En smakebit på søndag hos Flukten fra virkeligheten så ska ni få ett utdrag ur boken.

Boken är Stål av Silvia Avallone. Boken handlar om de bästa vännerna Anna och Francesca, som är 13 år. De bor i ett nedslitet bostadskomplex i den italienska kuststaden Piombo. I staden finns också ett stålverk där de flesta av männen i bostadskomplexet arbetar. Flickorna har stora planer och drömmer sig bort till en annan värld.

Smakbiten är från sidorna 20-21.

Anna och Francesca, tretton, nästan fjorton. Den mörkhåriga och den blonda. Där nere bland killarna, blickarna och kropparna som i vattnet återgick till ett ursprungligt stadium, en enda stum och entusiastisk kropp. De retades genom att ta bollen just när en kille skulle göra mål. Ett mål gjort av två käppar som körts ner i vattenbrynet. Och ett hårt skott som inte kan missa målet.
     De sprang genom folkmassan, vände sig mot varandra, tog varandra i handen. De visste att de hade naturen på sin sida, visste att det var en styrka. För i vissa miljöer är det enda som är viktigt för en tjej att vara snygg. Om du är en tönt har du inget liv. Om killarna inte skriver ditt namn på pelarna på gården och petar in lappar under ytterdörren är du ingen. När du är tretton vill du redan dö.

About these ads