Söndag igen. Det är dags för En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Vi delar med oss av utdrag ur böckerna vi läser just nu. Veckans bidrag kan du hitta här.

Är inne i en intensiv jobbperiod, måste t.o.m. åka en sväng och jobba lite i eftermiddag (suck), och förutom att jag är toktrött av resande och jobb så hinner jag ju inte läsa tillräckligt! Så först igår kväll läste jag ut förra veckas smakbit (Svinehunde – recension kommer senare). Nu har jag precis börjat på nästa bok och ur den kommer bidraget.

Boken är Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro. Så här står det på webben om boken: Tre döda kroppar hittas på botten av en pool i ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires. De döda männen brukar träffas på herrmiddag varje torsdag. Grannarna är chockade över att det hänt mitt ibland dem. De lever omgärdade av höga stängsel för att stänga ute omvärlden. Bland dem finns ingen fattigdom eller våld – bara perfekta trädgårdar och glittrande pooler.

Eftersom jag precis börjat läsa så kommer smakbiten från sidan 17.

Ronie satte händerna mot huvudet och började gråta, en stilla, gnyende gråt som efter en stund övergick i kvävda hulkningar. Jag såg på honom i backspegeln, hopkrupen, hjälplös. Jag försökte lugna honom, men det var omöjligt, och efter en stund hade jag vant mig vid hans hulkande. Som man vänjer sig vid en smärta som successivt smyger sig på, eller vid samtal fulla av tomma ord.
När vi kom fram till sjukhuset hörde jag inte min mans gråt längre. Men gråten fanns där. ”Varför gråter ni?” frågade jourhavande läkare. ”Gör det mycket ont?” ”Jag är rädd”, svarade Ronie.

About these ads