Långt uppe i Norden i riket Västeros, på Vinterhed, bor lord Eddard Stark med sin fru Catelyn och deras barn Robb, Sansa, Arya, Bran och Rickon. På Vinterhed finns även Eddards oäkta son Jon Snö. En dag kommer kungen Robert Baratheon med sin fru Ceresei och barnen Joffery, Myrcella och Tommen till Vinterhed. Robert befaller Eddard att ta tjänst som ”Kungens hand”, dvs kungens närmasta man. Robert och Eddard är gamla vänner och slogs sida vid sida och besegrade den gamla draklorden. Eddard tar sina två döttrar och drar ned till Kungshamn medan resten av familjen blir kvar på Vinterhed, utom Jon som ska bli väktare vid Muren.

Ätten Starks ord är ”Vintern närmar sig” och det tycks som om de får rätt. Efter en lång tid av sommar tyder nu mycket på att en lång och hård vinter närmar sig. Det har varit fred länge i de sju konungarikena men nu rustar kungens fiender för krig, både i Norden och Södern. Och fiendena finns närmare än man tror. Intrigerna blir allt fler och lojaliteterna sätts på prov. Vem kan man lita på?

Kampen om järntronen (A Game of Thrones) är den första delen i George R R Martins fantasyserie Sagan om is och eld.  Hittills har fem delar publicerats, och minst två till är planerade. Den har blivit en succé världen över och första och andra delen har blivit filmatiserade som en TV-serie. George R R Martin är författare, och har förutom böcker skrivit manus till filmer och TV-serier.

Kampen om järntronen är fantasy och tillhör inte den typen av böcker som jag läser i första hand. Men så kom då Makeutmaningen som jag skrivit om här. Min make har valt 10 böcker som jag ska läsa, en i månaden. Första månaden var augusti, och jag tyckte det var lämpligt att ge mig på en bok på över 700 sidorutanför min bekvämlighetszon när vi var på semester i Grekland.

När jag började läsa den hade jag just avslutat en annan bok på 700 sidor som var verklighetsbaserad och som var ganska omtumlande och jobbig att läsa. Så det var som en befrielse att ge sig in i en fantasyvärld där man med säkerhet vet att att allt är just fantasi! De första 300 sidorna flöt fram, men sen blev det trögare.

Persongalleriet i Kampen om järntronen är enormt. Det är flera släkter, med många personer i varje. Dessutom är det deras tjänare och riddare. Och det blir inte lättare med åren att hålla reda på namn! En annan nackdel var en del rätt långdragna beskrivningar av strider som jag inte är så förtjust i.

Det som framförallt var positivt var den närmare relation man får till några av personerna, de som man kan säga befinner sig mer i centrum i handlingen. Boken är uppbyggd så att det är olika personer som ”berättar” eller är huvudpersoner i varje kapitel. Totalt är det åtta olika. Speciellt förtjust blev jag i Eddards, Jons och Aryas kapitel.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag ändå är förvånad att jag tyckte så mycket om den som jag gjorde, även om det ibland var lite kämpigt att hålla reda på allt. Vi håller just nu på att se TV-serien på DVD och den är riktigt bra, och förstärker också relationen till boken. Så kanske kanske jag skulle läsa del två innan del 2 av TV-serien kommer ut;-) Kanske…

Många har skrivit om boken, här kommer ett urval: Pocketblogg, Ciccis bokblogg och  Massor av ord,

Betyg 3+
Omdöme: Detaljerad och omfattande fantasy om ätter och fejder i konungariket Västeros.

About these ads