Den 72-åriga Hans Larsen kommer ut ur fängelset efter flera år. Han försöker långsamt anpassa sig till ett liv utanför murarna, och försöker hålla sitt temprament i schack. Att vänja sig vid att leva i ett samhälle som förändrats mycket sen han sist var fri visar sig inte vara någon lätt sak.  I samma stad bor hans dotter Marianne och hans dotterdotter Greta. Att Marianne inte vill ha något att göra med sin far längre har hon sedan länge gjort klart för honom. Men tydligt är att bägge två påverkas av att befinna sig i samma stad. Kan de överbrygga det som en gång skilde dem åt eller är det omöjligt? Kan människor förändras?

Anger av Roy Jacobsen kom ut första gången 2011. Roy Jacobsen är en norsk författare som debuterade 1982 och har gett ut ett flertal romaner och noveller. Flera av hans böcker har översatts till svenska och den här kommer ut i september på Norstedts, och heter då Ånger.

Anger var ett spontaninköp vid mitt senaste besök i Norge i början av augusti, helt baserat på baksidestexten och kanske även lite framsidan. Att den är utgiven på Cappelen Damm var heller ingen nackdel. Trots att Roy Jacobsen är en tämligen känd författare, och alltså översatt till svenska, var det här min första bekantskap med honom. Att läsa på norska innebär för mig ett annat lässätt än om jag läser på svenska eller engelska, det blir på något sätt mer intensivt och nära, jag lever mer med språket, vilket påverkar min upplevelse.

Anger är en finstämd och eftertänksam bok som präglas av en enkelhet. Ibland så överraskar den. I början gav den ett nära och verkligt intryck, men drygt halvvägs så började jag inse att gränsen mellan verklighet och fantasi blivit flytande, för att mot slutet igen ändra uppfattning.  Det var ibland svårt att avgöra vad som var verklighet och vad som var dröm eller fantasi.

Mycket tycker jag boken handlar just om olika människors uppfattningar av händelser och medmänniskor. Den försöker förmedla känslor, utan att analysera dem. Ganska ofta har jag svårt att förstå varför Hans och Marianne gör som de gör i olika situationer. En annat intryck efterhand var att varken Hans eller Marianne egentligen är så trevliga personer, de är skadade av sin bakgrund, men ändå vill man att det ska gå dem väl för de är vanliga verkliga personer som inte är tecknade i svart eller vitt.

Jag läste boken som en del av den Nordiska läsutmaningen och konstaterar att trots att det inte var en bok som jag ”normalt” skulle ha läst så var det ett lyckat val.

Omdöme: Finstämt och eftertänksamt om möjligheterna att få en ny chans.
Betyg: 4

About these ads