Orhan växer upp med sin äldre bror, mor och far i Istanbul. De bor i ett stort hus tillsammans med en massa släktingar i den del av Istanbul som kallas Nisantasi. Istanbul är en stad fylld av melankoli, hüzün, och en stad som präglas av Bosporen, som delar den mitt itu. Orhan gör utflykter på Bosporen med sin familj, han sitter i sitt fönster och betraktar båttrafiken och blir fascinerad av de olyckor som inträffar. Med tiden utvecklar han ett intresse för måleri som uppslukar honom. Gradvis förändras förutsättningarna för hans familj liksom förutsättningarna för staden Istanbul förändras. Från att ha varit mittpunkten i det ottomanska väldet har staden utvecklats till en modern storstad i utkanten av Europa.

Istanbul – Minnen av en stad är Orhan Pamuks självbiografiska verk från 2003 (på svenska 2006). Men det är också ett porträtt av staden Istanbul. Orhan Pamuk föddes 1952 i Istanbul och har bott där större delen av sitt liv. Sitt genombrott fick han 1995 med Den svarta boken. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2006.

Det är väl lika bra att erkänna. Det här är ingen bok jag skulle ha valt i ”vanliga fall”. Men sedan ett tag tillbaka har jag vetat att jag skulle resa till Istanbul i jobbet i början av juli. Så när jag hittade den här boken när vi gick igenom pappas böcker så tog jag med mig den. När jag anlände till Istanbul så hade jag precis läst ut den.

Boken är, precis som den beskrivs, både en självbiografi och ett stadsporträtt. En del av kapitlen handlar om den unga Orhans uppväxt och en del kapitel handlar om staden Istanbul. Jag upplevde boken som ganska ojämn. Några av kapitlen handlar om författare och andra som haft betydelse för Istanbul och de kapitlen kunde jag knappt ta mig igenom, de var så tröga. Men å andra sidan var en del av de självbiografiska styckena mycket intressanta. Där lärde jag mig mycket. Det var intressant att se hur språket ändrades mellan kapitlen. Att boken innehåller en mängd gamla fotografier var också en fördel för upplevelsen.

Trots att jag stundvis tyckte boken var trög och svårläst så är jag i efterhand glad att jag läste den innan jag besökte Istanbul. För väl där så kunde jag känna igen en del av känslan inför staden. Och framförallt känslan inför Bosporen. Hotellet där jag bodde låg inte så långt från det område där Orhan växte upp vilket var extra intressant. I efterhand har jag också i tankarna återkommit till stycken i boken, som gjorde intryck.

Omdöme: Istanbul som stad, som känsla och som miljö för den unge Orhans uppväxt.
Betyg: 3

About these ads