När Mias man Boris meddelar henne att han vill ”ha en paus” i deras äktenskap eftersom han träffat en annan kvinna bryter Mia samman och hamnar på en psykiatrisk klinik. När hon skrivs ut därifrån bestämmer hon sig för att tillbringa sommaren i sin barndoms stad. Hon hyr ett hus i utkanten av staden och får ett jobb över sommaren. Hon ska leda en workshop i skrivande för en grupp tonåringar, som visar sig vara en grupp flickor som känner varandra från skolan.  Mias mamma och hennes väninnor, alla änkor, tar sig an Mia. Dessutom lär hon känna sin granne,  en ung kvinna med två barn som har ett stormigt förhållande till sin man. Hon tillbringar sommaren med att lära känna kvinnor i alla åldrar, som kämpar eller har fått kämpa att hitta sin roll i livet, inte minst i relation till andra kvinnor.

The summer without men av Siri Hustvedt kom ut 2011. Den har översatts till svenska, Sommaren utan män. Siri Hustvedt är en amerikansk författare, som tidigare bl.a. publicerat fyra romaner och flera diktverk. Hennes mamma är från Norge och hennes pappa är amerikan med norska förfäder, och hon pratar flytande norska. Mer om henne kan ni läsa här.

Efter att ha läst om Siri Hustvedt och den här boken på några bokbloggar var jag övertygad om att det skulle vara en bok i min smak, så jag hade stora förhoppningar när jag började läsa den. Framförallt hade jag förväntningar på språket.

The summer without men är en betraktelse över kvinnors förutsättningar och relationer sinsemellan. Huvudpersonen Mia är poet och boken har många poetiska citat och språket är litterärt. Boken, som är endast 216 sidor, kräver en långsam och stilla läsning, med många tankepauser och omläsningar.  Jag har många års erfarenhet av litteratur på engelska men språket är såpass avancerat att jag hamnade med lexikonet bredvid mig för första gången på väldigt många år för att uppfatta alla nyanser i boken. Den är vacker och finstämd, men den griper mig ändå inte som jag förväntat. Den är på sätt och vis ”feelgood” men den tar sig också an allvarliga ämnen som mobbing, fördomar om kvinnors sexualitet och hur det är att leva i ett stormigt förhållande. Därför blir jag inte riktigt klok på boken, och inte heller på huvudpersonen Mia. Vart vill Hustvedt med boken och vart vill Mia?

Trots att boken inte riktigt uppfyllde mina förväntningar så har jag i ett bokbyte bytt till mig Hustvedts Vad jag älskade. Så hon kommer att få en ny chans.

Lite kul för mig är det att läsa hennes biografi på nätet, där det framgår att hon bott som barn i Bergen och gått på samma skola som mina syskon, fast 20 år tidigare.

Några andra som skrivit om The summer without men är Bokhora, Bokomaten, Bokbabbel, Boktoka, Textappeal  och och dagarna går.

Omdöme: En poetisk betraktelse över vänrelationer mellan kvinnor.
Betyg: 3+

About these ads