Engelsfors någonstans i Sverige. Det har gått knappt tre veckor på höstterminen. Elias, som går första året på gymnasiet är inkallad till rektor Adriana Lopez eftersom han har så hög frånvaro. Men Elias kan inte riktigt koncentrera sig för han har andra problem. När Elias går därifrån så händer något fruktansvärt. Det blir första tecknet på att någonting underligt är på väg att hända i Engelsfors. Mitt i alltihopa befinner sig ett gäng tjejer som alla går första året på gymnasiet. Linnea, rebellen och svartrockaren som tidigare missbrukat, som går sin egen väg, och vars enda riktiga vän är Elias. Vanessa, som bor med sin mamma och hennes nya kille, som har äldre pojkvän och både klär och beter sig utåtriktat.  Anna-Karin, som bor med sin mamma och morfar på landet och varit mobbad under en stor del av skoltiden. Rebecka, som är anorektiker men döljer det väl och har just blivit ihop med den populäraste killen i skolan, Gustaf. Ida, som tillhör innegänget och mobbarna, som försöker imponera på Gustaf. Minoo, som är enda barnet till välutbildade föräldrar och som alltid vill ha högsta betyg i alla ämnen, och som är hemligt förälskad i den snygga läraren Max. De har ingenting gemensamt. Men ändå har de allt gemensamt. Mot sin vilja dras de in i något som kräver att de samarbetar, annars kommer de inte att överleva.

Cirkeln” är Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens oerhört omskrivna ungdomsbok. Den kom ut 2011 på Rabén & Sjögren. Mats Strandberg är journalist och krönikör. Han debuterade 2006 med ”Jaktsäsong”. ”Cirkeln” är hans fjärde bok. Sara Bergmark Elfgren är manusförfattare för film och TV. ”Cirkeln” är hennes första bok. Boken, som är den första i en trilogi, nominerades till Augustpriset.

Av någon omvänd psykologisk anledning så har jag lite större motstånd mot att läsa böcker som hyllas så genomgående som Cirkeln gjorts. Och fantasy, som jag trodde den var, är inte alltid min grej. Men mitt motstånd övervanns till slut mest av att min tolvåriga dotter var som uppslukad av boken och dök upp ur boken med det där leendet som man får när man genomgått en läsupplevelse. När jag nu läst den så kunde jag egentligen bara skriva en recension på en rad. Den skulle lyda så här: Så jäkla bra. Läs den!

Ni som nöjer er med det kan sluta läsa här. Men så fåordig är jag inte, utan jag vill skriva mer. Cirkeln är klassad som ungdomsbok, och på sätt och vis kan jag förstå det. Men jag tror också att det kan hindra en del från att läsa den, som tror att det inte är något för dem. Och det är synd. En annan sådan bok är f.ö. Zusaks Boktjuven!

Ibland när jag läser ungdomsböcker så kan jag fastna på den väl simpla språket, vilket i sig är mest ett tecken på att jag inte tillhör målgruppen. Men det gör jag inte alls här. Språket är riktigt bra, boken är väldigt välskriven. Trots att det är gymnasister i centrum, och det är nästan 30 år sedan jag gick ut gymnasiet (usch – det lät gammalt!) så är igenkänningsfaktorn hög. Beskrivningen av gymnasisterna och deras relationer och skolmiljö är riktigt bra. Visserligen är det schablonmässiga attribut, med mobbaren och den mobbade, plugghästen och partypinglan osv osv, men det är precis det som ger dynamiken när tjejerna tvingas samarbeta. Högst igenkänningsfaktor är det på Minoo, både för mig och min dotter. Skickligt är också hur författarna lyckas väva in magi så det nästan känns som om man köper den delen också. Det är magi och fantasy, men det är ännu mer mänskliga relationer, tonårstid och vardagsproblem. Dessutom är boken oerhört spännande!

Om jag väntar på tvåan, ”Eld”, som kom ut 26 april 2012? Nä, jag har redan börjat läsa den. Dottern fick den nämligen på utgivningsdatum, och så snart hon läst ut den så snodde jag den:-D

Ett urval bokbloggar som skrivit om boken är Bokföring enligt Monika, Fiktiviteter, Vargnatts bokhylla, hyllan, en bok om dagen och Enligt O.

Omdöme: Oerhört spännande och välskriven ungdomsbok om ett gäng helt vanliga, eller kanske väldigt ovanliga, tonårstjejer.
Betyg: 5

About these ads