Igår var det Världsbokdagen vilket hade kunnat resultera i ett alldeles eget inlägg. Men istället hakar jag på Lyrans Noblesser som kör sin Tematrio: Men vad är en världsbok egentligen? Mer traditionellt används begreppet världslitteratur om den klassiska utomeuropeiska litteraturen, men i denna tematrio får ni själva vara med och definiera begreppet. Man kan välja litteratur från mindre språkgrupper, böcker från länder/världsdelar som inte är så vanliga i bokutgivningen o s v.
Det är inte helt lätt att definiera en ”världsbok” men någon form av spridning över olika världsdelar vill jag ha i min tematrio. Men istället för att välja tre världsböcker som jag läst så väljer jag tre stycken som ligger i min samveteshög i bokhyllan, dvs böcker som jag bara SKA läsa. Kanske det dessutom kan ge mig en puff i rätt riktning?
1. Please look after my mum, Kyung-Sook Shin. Så här står det på baksidan ”… is at once an authentic picture of contemporary life in Korea and a universal story of family love”. Jag fick den av min mor i julklapp och vill verkligen läsa den snart. Den kommer på svenska under våren.
2. Shantaram, Gregory David Roberts. Så här står det på baksidan ”… är ett niohundra sidor långt läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor.” Har fått den rekommenderad av flera vänner. Men ärligt så avskräcker antalet sidor en del.
3. Skära för sten, Abraham Verghese. Så här står det på baksidan ”Men deras uppväxt är inte odramatisk, i ett Etiopien på gränsen till revolution och kaos”. Den här tillhör de där böckerna som jag av någon anledning gett upp. Efter 195 sidor (den är 581 sidor). Och egentligen vet jag inte varför för den var inte dålig. Tror bara det var tillfället som var fel valt. Så den vill jag försöka med igen.
Jag lyckades ta mig igenom Shantaram, men det tog nog tre veckor eller så. Det var inte för att den var dålig, för det var den inte. Dock tycker jag att den var på tok för lång och borde ha kortats ner med några hundra sidor. Vissa delar var riktigt sega och långrandiga. Andra var rent lysande
900 sidor om en stad. Det låter så där.
Ge inte upp Skära för sten eller Shantaram! Båda är riktigt bra! Men på helt olika vis.
Jag bara älskade bok nr 2 och 3. Ettan har jag inte läst men vill jag nu köpa….