Lottens Bokblogg

Då är det dags för en summering av året, trots att jag inte fått ihop alla recensioner än. Summeringen av alla böcker (58 stycken!) jag läst under 2011 har fått en egen sida här. Nedan följer ett axplock av några egenhändigt ihopsnickrade kategorier.

Årets upplevelse: nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. När jag vann boken från Bokhyllan så visste jag ingenting om Linda Olsson eller boken, mer än att jag sett den i bokhandeln. Utan förväntningar så började jag läsa den och det blev en fantastisk upplevelse.
Stark runner-up: Igelkottens elegans av Muriel Barbery. En filosofisk betraktelse som tog mig med storm. Förstår inte varför det tog mig så lång tid att hitta den i vår bokhylla…

Årets positiva överraskning: Brobyggarna av Jan Guillou. Det var med viss fasa jag gav mig på en bok av Guillou, hade inga bra erfarenheter från tidigare. Det norska inslaget charmade mig och trots omfånget var det inga problem att ta sig igenom boken.

Årets intensivaste: Jag älskar dig inte av Christina Stielli. Att läsa den här boken är som att leva inuti huvudpersonen Lotten. Så oerhört intensivt att man blir andfådd.
Stark runner up: Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Lika intensivt språk om Maj i Örnsköldsvik.

Årets nya favoritförfattare: Linda Olsson. Efter nu vill jag sjunga dig milda sånger så har jag läst två böcker till och tyckt de var mycket bra. Kommer med säkerhet att bevaka vad hon publicerar i framtiden.

Årets debut: Bländverk av Thomas Erikson. Beställde den från Damms förlag och tyckte den var en skicklig debut i en genre som inte är min favorit – svensk action. Väntar ivrigt på nästa Alex King!

Årets största besvikelse: Bricken från Svartvik av Vibeke Olsson. Jag ville så gärna tycka om Vibeke Olsson, inte minst för att hon skriver om Svartvik utanför Sundsvall i ett historiskt perspektiv. Men efter ca en tredjedel av boken gav jag upp.
Stark runner up: Before the poison av Peter Robinson. En favorits fall från pidestalen…

Årets biografi: Før jeg brenner ned av Gaute Heivoll. Inte en klockren ”biografi” men å andra sidan har jag inte läst så många sådana. På rekommendation av min älskade pappa gav jag mig på Heivolls blandning av biografi och spänningsroman. Trollbindande.

Årets trygga igenkännande: Flash and bones av Kathy Reichs. När andra deckarfavoriter föll så höll Kathy Reichs måttet i sin fjortonde (!) deckare med Temperance Brennan. Alla kännetecken som fick mig att fastna för henne finns och hon levererar vad jag förväntar mig av henne.

Reykjavík 2001. En man hittas död i sin källarvåning. Det är en enstöring vid namn Holberg. I lägenheten finner man en papperslapp med ett svårtytt budskap. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson sätts på fallet tillsammas med sina kollegor Sigurður Óli och Elínborg. Erlendur är från början övertygad om att det rör sig om mord och såsmåningom övertygas de andra. Han är också övertygad om att papperslappen och det fotografi på en gravsten som de hittar i lägenheten är viktiga för fallet. Ledtrådarna leder dem tillbaka till 60-talet och det visar sig att Holberg var en minst sagt otrevlig typ.

Samtidigt har Erlendur problem på hemmaplan. Hans vuxna barn, Eva Lind och Sindri Snær, har hamnat på sned. Eva Lind är narkoman och Sindri Snær har just avslutat sin tredje vända på torken. Men när Eva Lind kontaktar honom igen tycks hon vara ute efter något annat än bara pengar som vanligt, och Erlendur försöker att vara en bättre pappa.

Glasbruket är Arnaldur Indriðasons fjärde roman, men den första som översattes till svenska. Den kom ut 2000 på isländska, och den svenska översättningen är publicerad 2003 av Bokförlaget Prisma (numera Norstedts). Den belönades med utmärkelsen Glasnyckeln. På svenska har sedan dess utgetts sju böcker om Erlendur och hans team.

Boken är mycket lättläst, och jag läste ut den på mycket kort tid. I en deckare är spänningen en viktig del, och här tycker jag att Indriðason får godkänt. Det ligger en dyster blöt (det regnar hela tiden!) stämning över boken, man får intrycket att det är mörkt och grått hela tiden. Det stämmer också med intrigen som är en deprimerande historia. En eloge till författaren att han inte krånglar till det i onödan.  Erlendur som huvudperson är knepig att förhålla sig till – jag vet inte om han är sympatisk eller inte. Men mänsklig är han.

Jag läste boken som en del av den Nordiska läsutmaningen. I hyllan har jag en annan bok av Indriðason stående, men jag ville börja med den första, så jag tog en sväng till biblioteket.  Jag kommer nog att läsa fler i serien, när jag vill ha en stunds lättläst spänning.

Boken är publicerad på Norstedts förlag. Ett urval andra som nyligen recenserat den är TidningsIda, Theresans, och Eli läser och skriver.

Omdöme: Lättläst regntung deckargåta
Betyg: 3+

Siri von Essen, född Wrangel,  är gift med Carl von Essen och har en liten dotter, Sigrid, när familjen stiftar bekantskap med den omskrivna författaren August Strindberg. August kommer snabbt att bli en vän till familjen, både Siri och Carl fascineras av honom. Men snart utvecklas Siris och Augusts intresse för varandra till något annat. Efter en tid skiljer sig Siri och Carl från varandra, utåt sett för att Siri ska kunna uppfylla sin dröm – att bli skådespelerska. Men egentligen beror skilsmässan på att Carl inlett en affär med Siris mycket unga kusin och att Siri dras mot August. Siri gör en sen scendebut och har framgångar. Samtidigt knyts hon allt närmare till August och de gifter sig. Siris liv blir tungt när dottern Sigrid dör och inte så långt efter även Augusts och Siris första dotter Kerstin. Det känns som ett straff. Såsmåningom får August och Siri tre barn; Karin, Greta och Hans (även kallad Putte), och Siri överger sin karriär. Samtidigt blir August alltmer paranoid och beskyller sin hustru för både det ena och det andra. En spiral av beskyllningar och svartsjuka drar Siri och August ner mot en slitsam skilsmässa, där Siri får sin främsta tröst av sin vän Marie David.

Siri är Lena Einhorns  femte bok och romandebut. Lena Einhorn började som läkare men är numera författare och regissör. Hennes bok Ninas resa, om sin mamma, vann Augustpriset 2005 och filmatiseringen belönades med två Guldbaggar. Siri är inte i egentlig mening en biografi, utan saluförs som en roman. Samtidigt så bygger den helt och hållet på verkliga, och dessutom omskrivna, personer. Den aspirerar på att beskriva Siris och August äktenskap, om än i skönlitterär form. Vartannat kapitel beskriver tiden när Siri och August träffas och framåt, och vartannat kapitel beskriver Siris situation efter att deras förhållande totalhavererat och de genomgår en slitsam skilsmässa.

En av mina stora tonårsläsupplevelser var Giftas av August Strindberg. I skolan diskuterades också Strindberg och hans verk. Så det var med stort intresse jag tog mig an Einhorns bok, det brukar vara intressant att läsa om kända män ur deras fruars perspektiv. Men jag blev besviken. Trots min allmänbildning kring Strindberg så kändes det som om jag kunde för alldeles för lite för att kunna ha någon behållning av boken. Einhorn strör namn på kända personer och händelser omkring sig, som är svårt att greppa. Läsaren förutsätts också veta en hel del om Siris och Augusts relation innan. Hoppandet mellan olika perioder i deras relation var bara förvirrande, och gjorde det svårt att hålla tråden. Det som gjorde att jag fortsatte läsa var mitt grundintresse för Siris och Augusts relation samt att boken var lättläst. Det finns något intressant i att läsa om en stark kvinna i närheten av en destruktiv man. För Siri är en fascinerande kvinna och jag blev intresserad av att läsa dottern Karin Smirnoffs bok Strindbergs första hustru.

Boken är publicerad av Nordstedts förlag och några bokbloggar som recenserat den är Emmas boktips och Bokmalan.

Omdöme: Hoppig roman (eller var det biografi?) om en stark kvinna i en destruktiv relation.
Betyg: 3-

Tretton skäl varför av Jay Asher

Den handlar om Clay Jensen. När Clay en dag hem efter skolan ligger en skokartong utan för hans dörr. Inuti lådan ligger sju kassettband från Hannah Barker. Men hon är ju död. Banden handlar om varför hon tog självmord och Clay är ett ut av dom.

Det var svårt att koncentrera sig på boken när det var oväsen runt omkring. Tretton skäl varför är en bra men sorglig bok.

Betyg: 3 stjärnor

Gästbloggare: EG, 11 år

Ute på en av öarna utanför Fjällbacka flyttar Ebba Stark in med sin man Mårten. De ska renovera huset och har planer på att starta ett B&B. Deras son Vincent har precis dött och de försöker börja på något nytt. Ebba och Mårten jobbar febrilt när de plötsligt utsätts för ett mordbrandsförsök. Det är början på en rad händelser som drabbar Ebba och Mårten. När polisen Patrik Hedström och hans kollegor börjar utreda fallet så får de snart reda på att Ebba har bott i huset förut med sin mamma, pappa och halvsyskon. Hennes föräldrar drev då en internatskola på ön. Påsken 1974 försvann hela familjen, kvar i huset lämnades bara den då ettåriga Ebba. Fem av pojkarna som då befann sig på ön, John, Josef, Leon, Percy och Sebastian har av olika skäl letat sig tillbaka till Fjällbacka och Patrik och hans kollegor är övertygade om att de vet mer än vad som framgick i den ursprungliga polisutredningen. Fallet från 1974 intresserar också Patriks fru, Erica Falck, och hon blir snart inblandad i utredningen. Parallellt med nutid utspelar sig en historia under tidigare delen av nittonhundratalet som visar sig ha anknytningspunkter med Ebbas barndom.

Änglamakerskan är Camilla Läckbergs åttonde bok i den s.k. Fjällbackaserien om författaren Erica och polisen Patrik. Paret har nu tre barn, Maja och tvillingarna Noel och Anton. Som i tidigare böcker finns också Patriks mamma Kristina och Ericas syster Anna med som del av historien. Anna har, precis som Ebba, just förlorat ett barn och försöker komma tillbaka till vardagen.

När jag senast läste en bok av Camilla Läckberg så funderade jag på om det kanske var den sista jag läste av henne, då jag kände att jag tröttnat på konceptet. Den irriterande nyfikna Erica. Hennes man Patrik som är så oprofessionell att han låter sin fru blanda sig i polisarbete. Gång på gång. Fjällbacka som plats för mord. Igen. Börjar likna Midsomer. Men ändå, trots mina tvivel, när jag ser att boken står där i bokcirkelhyllan så tänker jag att jag ska ge Läckberg en chans till. 

Änglamakerskan är en sann Läckbergroman, med alla givna ingredienser. Denna gång även med Ericas syster Anna som inblandad. Men samtidigt tycker jag att Erica har fått träda tillbaka något i viss mån, och det är positivt. Den parallella historien ger en del extra spänning och intresse (även om historien om Göring känns lite krystad). Intrigen är tätt bunden till barn som dör, vilket alltid är plågsamt att läsa om, men Läckberg lyckas att beskriva olika uttryck av sorg. Läckberg är en driven författare och även om dialogen är ganska stolpig ibland så är boken väldigt lättläst. För en gångs skull så kan jag inte omedelbart lista ut slutet, vilket jag tror beror på att Läckberg inte avslöjar alla ledtrådar för läsaren, och det håller spänningen uppe.

Boken är utgiven av Bonnier. Många har recenserat den tidigare, bl.a. Enbokomdagen och Bokföring enligt Monika.

Omdöme: Lättläst deckare enligt beprövat recept.
Betyg: 4-

Jodå, ingen jul utan några hårda fyrkantiga paket. I år så kom Tomten med följande böcker:
Flash and Bones, av Kathy Reichs
The summer without men, av Siri Hustvedt
Jag älskar dig inte, av Christina Stielli

Av min hemliga bokvän fick jag:
Ingenstans under himlen, av Liselott Willén
Marshmallows till frukost, av Dorothy Koomson

Maken fick tre böcker och dessutom fick barnen en bunt böcker. Den 9-åriga sonen fick sex böcker totalt och den 11-åriga dottern fick fem böcker. Av dem är det minst två jag vill läsa:
Tretton skäl varför, av Jay Asher
Cirkeln, av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

Önskar er alla läsare en riktigt GOD JUL!

Jag hoppas på några hårda paket, men genom julklappsbytet har jag ju redan garanterat två nya böcker. Hoppas hinna med att läsa riktigt många böcker under lovet, och först på listan står förstås ”Hotellet på hörnet av bitter och ljuv” som jag håller på med nu.

En julklassiker i bokhyllan hos oss är den här boken:

och nog borde man klämma till med några rader högläsning…

I väntan på att inspirationen för att skriva några recensioner ska infinna sig så gör jag som Cicci och Enligt O och tittar på Adlibris lista av mest sålda pocketböckerna 2011 och ser hur många jag läst.

Markera med rött de böcker du läst
Markera med blått de böcker du lyssnat på.
Markera med grönt de böcker du vill läsa.
Sätt ett gult  X bakom de böcker du äger.

1. Den farliga leken av Jungstedt, Mari
2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas
3. En dag av Nicholls, David 
4. Vårlik av Kallentoft, Mons
5. Sarahs nyckel av Rosnay, Tatiana de
6. I grunden utan skuld av Sten, Viveca
7. Niceville av Stockett, Kathryn
8. Flickan med snö i håret av Schulman, Ninni
9. Pansarhjärta av Nesbø, Jo X
10. Tusenskönor av Ohlsson, Kristina  X
11. Drömmen förde dej vilse av Jansson, Anna
12. Paganinikontraktet av Kepler, Lars
13. Blodläge av Theorin, Johan
14. Vyssan lull av Gerhardsen, Carin
15. Den glömda trädgården av Morton, Kate
16. En sannolik historia av Alvtegen, Karin
17. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia
18. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin
19. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
20. Samlade dikter 1954-1996 av Tranströmer, Tomas (låneex från biblioteket finns i hyllan…)

Hoppla vad många jag läst. Undrar om jag är trendig då, eller bara väldigt vanlig… Mina favoriter är Igelkottens elegans och En dag. Av deckarna så är jag väldigt förtjust i Viveca Stens.

Så kom då paktet från min hemliga bokvän i Julklappsbytet som Enbokomdagen har arrangerat. Så här fint var det inpackat:

Eftersom jag är tålamodet persionfierat. NOT! så såg det ut så här några minuter senare:

Två böcker som jag redan ser fram mot att läsa: ”Ingenstans under himlen” av Liselott Willén och ”Mashmallows till frukost” av Dorothy Koomson. Ett gott te, choklad, hemgjord kola, en tekula, blått garn, blåa pärlor. Blått. Jag säger det igen: Blått! Här var det någon som läst min blogg och tänkt till. Efter en del funderande där jag först gick vilse men sen plötsligt insåg hur kluriga och bra ledtrådarna var så identifierade jag min hemliga bokvän som TidningsIda!

Dags för en bokbloggsjerka hos Annika igen.

Veckans fråga:
Vilken är den bästa bok som din/dina favoritförfattare har skrivit? Observera att du bara får välja en bok per författare!

Som tur var kan man välja flera favoritförfattare. Men någon form av definition måste jag nog ändå ha. Det här året har jag läst en del ”debutanter” som jag tyckt varit riktigt bra. Men om man bara skrivit en bok så tycker jag inte riktigt jag kan räkna dem till favoritförfattare. Än. Likaså har jag inte räknat författare som jag bara läst en bok av. För även där så vet jag ju inte om de är favoritförfattare. Min definition är nog att jag ska ha läst flera böcker och tyckt om de flesta.

”nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson. En ny författarupptäckt i år. Jag var helt tagen av den boken, en härlig upplevelse. Har läst hennes andra och tyckt mycket om dem också.

Déjà dead av Kathy Reichs. Egentligen har jag tyckt om många av hennes böcker, men det var ändå den första som gjorde att jag fastnade för hennes böcker. Den kändes annorlunda då.

The lake of dead languages av Carol Goodman. Den första jag läste och den fascinerade mig i språk och uppbyggnad. Hon tillhör de författare jag fortfarande ser fram mot att läsa när hon kommer med en ny bok.

Raven Black av Ann Cleeves. Den första i Shetlandskvartetten. Gillar ni spänning så läs den!

Samuels bok av Sven Delblanc. En ungdomsupplevelse. Jag älskade flera av hans böcker men den serien som börjar med Samuels bok var nog höjdpunkten.

Hade velat ha med en bok av Peter Robinson men kunde inte välja:-)

Märker att det mest blev deckare. Det har nog att göra med att deckarförfattare ofta skriver serier, dvs många böcker.