Året är 1938. Maj har just flyttat från Östersund till Örnsköldsvik där hon får jobb på ett konditori. Hon bor i ett litet hyresrum, umgås med sina arbetskamrater och försöker glömma Erik hemma i Östersund som inte längre vill ha henne. Hennes väninna Ingrid drar med henne ut tillsammans med några vänner. En av dem är Tomas, som är lite äldre än de andra, och kommer från en mycket finare familj än Maj. Maj blir gravid och Tomas och hon gifter sig. Plötsligt ska hon vänja sig vid sin nya fina familj och att vara hustru och mamma. Hennes ovana i den nya miljön gör henne osäker och äktenskapet blir inte som hon fantiserat om.

”Att föda ett barn” är den sundsvallsfödda Kristina Sandbergs fjärde roman, och en första del i en tänkt triologi. Romanen är skriven helt utifrån Majs perspektiv, på ett väldigt speciellt och intensivt sätt. Varenda tanke lyser igenom i en form av inre dialog skriven i tredje person. Majs osäkerhet och oro blir tydlig genom just sättet romanen är skriven på.

Först visste jag inte vad jag skulle tycka om sättet boken är skriven på men när jag kommit in i den så var den uppslukande och språket blev en av de saker jag uppskattade. Jag läste den under en tuff period och den distraherade mig genom sin intensitet. Att den utspelar sig i Västernorrland (och i viss utsträckning i Jämtland) var en extra krydda. De små inflikade styckena från nutid var också ett intressant grepp och ger en försmak av Majs framtid. Jag kommer definitivt att vilja läsa del två.

Omdöme: Intensiv kvinnoskildring.
Betyg: 4