Lottens Bokblogg

Helt nyligen recenserade jag Jo Nesbøs Huvudjägarna. Läser i pappersupplagan av Dagbladet att filmatiseringen  har premiär om fem veckor. Här är delar av artikeln.  Det verkar lovande både på beskrivningen och bilderna! Biopremiär i Norge 26 augusti – jag hoppas den kommer snart till Sverige också.

Huvudrollen spelas av Aksel Hennie som spelade huvudrollen i filmen Max Manus som är en film jag rekommenderar starkt! Han var också bra i den. Som Roger Brown ser han ut att passa någorlunda. I alla fall är han kort och har rejält med hår…

Recensenten verkar nöjd med vad han sett  och jag hoppas att de tagit tillvara det fartfyllda och hårdkokta i boken! Trailern ser i alla fall mycket lovande ut på den fronten.

En stressig kväll på akuten vid Sundsvalls sjukhus ser Erik Jensen sin kollega Ola Karlgren bli brutalt nedskjuten, och från platsen åker en silverfärgad bil. Eriks vän kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor är de som ska utreda vem mördaren är. Samtidigt härjas Sundsvall av en rad anlagda bränder på olika ställen. Hänger dessa brott ihop på något vis? Vem är det som är mördaren? Har det att göra med Ola Karlgrens rykte som kvinnotjusare, eller med hans bisyssla i företaget GMC som säljer utgången medicin och specialproducerad bromsmedicin till u-länder?

I boken får vi också, som vanligt, möta Eriks fru Sara som tagit upp släktforskning för sin nya bok, Johans flickvän Lotta och hans f.d. flickvän Carolina och Johans kollegor. Dessutom får vi som en parallellhistoria följa tvillingarna Axel och Yngve, i 1800-talets Sundsvall och Umeå.

Detta är Jonas Moströms sjätte deckare i samma serie och enligt hans hemsida har han minst två till på gång. Alla deckarna utspelar sig i Sundsvall, där Moström tidigare bodde. För mig som bor i Sundsvall, så är detta ett klart plus, som höjer mitt betyg när jag läser Moströms böcker. Han beskriver Sundsvall bra, även om en del smådetaljer inte blir riktiga. Utöver den målande Sundsvallsmiljön så är detta en klassisk deckare i uppbyggnaden, då man kort och gott får följa arbetet med att få tag på mördaren. Jag tycker Moström klarar både intrigen och utvecklingen av de återkommande karaktärerna på ett bra sätt, och trots att det är sjätte boken i samma serie så håller han standarden. God sommarläsning!

Betyg: 4

Nu är det dags för dryga två veckors semester, och jag har stora planer för läsningen. Men hur det blir med den saken beror ju på vädret och vad vi nu ska hitta på för andra saker med familj och vänner. Eftersom båda barnen ligger med näsan i böcker numera, eller snarare med näsan i Harry Potter, så har jag i alla fall goda förhoppningar om lästid. 

Här är några av de böcker som jag hoppas kunna läsa (men hittar jag någon annan rolig på vägen så kan det bli den…):

• Evig Eld av Jonas Moström (redan påbörjad…)
• Før jeg brenner ned av Gaute Heivoll
• Pansarhjärtat av Jo Nesbø
• Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay
• Sonat till Miriam av Linda Olsson
• Hitta vilse av Carin Hjulström

Hm, inga böcker på engelska… Får se om det kanske kan smyga sig in någon sådan. Eller något spontanköp på semestern…

Vad tänker ni läsa på semestern?

Den första självbiografin som jag recenserar här på bloggen blir ”Det gångna är inte en dröm” av en välkänd författare i Sverige, Theodor Kallifatides. Kallifatides kom 1964 från Grekland till Sverige och blev med tiden en väletablerad författare. Kallifatides böcker är skrivna på svenska, ett språk han lärde sig efter sin ankomst till Sverige, men många av hans böcker går tillbaka till det Grekland han växte upp i.

Theodor Kallifatides föddes 1938 i byn Molai i Grekland. Hans självbiografi ”Det gångna är inte en dröm” börjar när han som åttaåring tas av sin morfar till Aten för att återförenas med sin mamma och pappa som flytt från Molai efter att pappan angivits som kommunist. Kallifatides tar oss genom sin barndom och ungdom, sin ankomst till Sverige, hur han träffar sin fru Gunilla, sin tid här och inte minst hur han efter mer än 60 år senare återvänder till byn Molai på besök. På inte mer än 230 sidor tar han oss igenom ett helt liv, låter oss få glimtar av en ung pojkes förälskelser, det politiska läget och inte minst Grekland under 40-, 50- och 60-talet – ett Grekland under förändring.

Kallifatides språk är helt och fulllkomligt underbart. Små nyanser beskriver stora känslor på ett sätt som går rätt in, ibland är tårarna nära, ibland ler jag. Det är realistiskt och det är vackert och det är allmänbildande. Det är kärlek och humor och det är ett stort mått av självdistans. Och det är förstås mycket Grekland. Lite extra ler jag när jag på sid 12 läser ”På andra sidan det smala sundet fanns en citronträdsskog, en riktig skog, inte en eller två lundar.” och inser att det förmodligen är den skogen jag besökte för mer än tjugo år sedan.

Oavsett vad det är som gör det, så tycker jag det är en fantastisk bok!

Betyg: 5

Den unga konstnären Maja bor i ett stort slott ute på en ö, tillsammans med sin betydligt äldre man, den kände konstnären Pelle. Till sin hjälp har den en ung kvinna, Josefin, som sköter det praktiska. De flyttade dit för att skapa och få inspiration, men Majas inspiration har helt försvunnit, och äktenskapet har dessutom blivit tråkigt. För att få lite mer liv på ön och i sitt liv så bestämmer sig Maja för att starta en simskola för vuxna i den vackra poolen som hör till slottet. Till simskolan anmäler sig den unga träningsinriktade killen Alex, den framgångsrika kulturskribenten Karin och trädgårdsmästaren Jens. När de anländer till ön och börjar simskolan ställs allt på ända. De påverkar varandra starkt, och deras liv ändras för alltid.

Emma Hamberg skriver en glad och innerlig bok om människor, relationer, skapande och naturen. Vi får följa hur relationerna mellan Maja, Pelle, Josefin, Alex, Karin och Jens utvecklas och får dem att alla i olika grad byta riktning i livet. Boken är något ojämn, Hamberg lyckas mycket väl med några av karaktärerna men inte lika väl med alla. Men på det stora hela är detta en feelgoodroman som gör mig glad!

Betyg: 4

DI Vera Stanhope är i stort behov av att röra på sig för att gå ner i vikt, och har börjat simma på hälsoklubben som ligger i det lokala hotellet Willows. En morgon efter simningen går hon till ångbastun, där hon plötsligt inser att den enda andra i bastun är en död kvinna. Vera välkomnar utmaningen att tillsammans med sitt team Joe, Holly och Charlie hitta vem som mördat Jenny Lister. Vi får även möta Jennys dotter Hannah, hennes fästman Simon, Simons mamma Veronica, hotellpersonalen och inte minst Connie Masters som gömmer sig undan världen med sin dotter Alice efter att varit inblandad i ett fall inom socialtjänsten där ett barn dog. Och allt hänger ihop.

Cleeves väver en typisk brittisk deckare, med ett enkelt och behagligt språk, med små medel. Naturligtvis vävs alla trådar ihop i slutet. Karaktärerna är inte beskrivna på djupet, utan blir rätt ytliga. Den enda som man får ett grepp om är Vera Stanhope, som inte är allt igenom sympatisk, men som man ända känner sympati med och respekt för.

Det här är en ”puttrande” deckare som jag tyckte om att läsa, utan att den lämnade något större intryck. Ska ni läsa något av Ann Cleeves så rekommenderar jag Shetlandskvartetten, som börjar med Svart som natten (Black Raven). De böckerna är fantastiskt bra!

Betyg: 3

En sömning sommarmorgon i stilla Klintehamn sker ett väpnat rån mot en värdetransport som ska lasta av sin last vid en bank. Förövarna försvinner i bil och under deras flykt kör de på en liten flicka på cykel. Komissarie Anders Knutas och hans kollegor börjar jakten på rånarna. Vid en brand i ett öde hus hittar man en av rånarna, brutalt mördad, och utredningen tar ny fart. Den mördade rånaren visar sig ha kopplingar till ett motorcykelgäng. Anders Knutas har problem i sitt äktenskap och attraheras av sin kollega Karin Jacobsson. Journalisten Johan Berg och hans fotograf Pia letar på egen hand efter ledtrådar. Parallellt får vi också följa Therese som i slutet av 90-talet kommer från Stockholm till Gotland som familjehemsplacerad.

”Det fjärde offret” är Mari Jungstedts nionde kriminalroman, med Anders Knutas som huvudperson. Hon lyckas med ganska enkla medel väva en intrig som är både mänsklig och spännande. Ganska tidigt förstår man kopplingen mellan berättelsen om Therese och rånarhistorien, men utan att man kan gissa sig till upplösningen. Trots att detta är den nionde romanen så lyckas Jungstedt också med att utveckla Anders Knutas, Karin Jacobsson och Johan Berg på ett naturligt sätt, utan att ta till alltför stora medel. Språket är väldigt enkelt, men räcker för genren. Den här boken sträckläste jag på några dagar.

Betyg: 4

Jacob Jankowski är 93 år gammal och sitter på ett hem. En dag kommer en cirkus till stan, och det väcker starka minnen hos Jacob. Som ung man hamnade han av en slump hos Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow och färdades med dem på deras tåg i början av depressionen. Han reser med som vetrinär, och formar band både med cirkusens arbetare och artister. Redan från början fascineras han av cirkusens stjärna Marlena, som har en fantastisk hand med hästar. Hon är gift med den charmerande och grymme August. När cirkusen en dag får ett nytillskott i form av elefanten Rosie så påbörjas det som ska forma resten av Jacobs liv.

”Water for elephants” (som den heter även i den svenska utgåvan) av Sara Gruen är en historia om cirkusliv, om vänskap och kärlek men också om att bli gammal långt från den person man en gång var. Boken är uppbyggd så att man omväxlande får möta den 93-åriga Jacob i nutid, och den Jacob som hamnar på cirkusen och får en omtumlande tid där.

Boken är målande, och det förvånar inte att den nyligen blivit film, det är som att läsa ett filmmanus stundvis. Kanske översättningen har en del med det att göra, men det känns som om språket är lite fattigt stundvis och det blir en ytlig beskrivning som stör mig. Men stundvis så fascineras jag av en del av händelserna och lever mig in i den. Beskrivningen av Jacob är stark, liksom August (utifrån sett), men övriga personer uppfattar jag som skuggfigurer. Boken är delvis underhållande, men delvis inte. Mitt intryck är kluvet. Oavsett detta så ser jag fram mot att se filmen, för jag tror den passar som film.

Betyg: 3.