Läs den här boken

Bland vårens nyheter hittar jag en glädjande överraskning. Norstedts ger ut Gaute Heivolls “Før jeg brenner ned”. På svenska heter den “Innan jag brinner”. Utgivningsdatum 2012-03-26.

Jag läste den på norska förra sommaren och det var en av de bästa böckerna jag läste 2011. Visserligen har jag en speciell relation till Kristiansand, men även utan den är boken klart läsvärd. Läs den!

Här är förlagets hemsida om boken.
Här kan ni hitta den på Bokus.
Här är min recension.

Bokalfabet 2.0 del 28 (bokstaven Ä)

Det är onekligen sluttampen på Enligt Os bokalfabet och nu är det bara att köra så det ryker. Vi har kommit fram till bokstaven Ä. Det här är dagens uppgifter:

1) Bokstaven Ä idag, som i… Äpple, Ärlig, Äventyrlig, Äcklig, Äktenskap

2) Och en karaktär med för- eller efternamn på Ä. Det känns spontant lite lurigt måste jag säga.

3) Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande Äntligen? Har det kanske redan hänt?

1) Äppelkindade Maj är inte riktigt Ärlig mot sig själv när hon träffar Tomas. Han är betydligt äldre och verkar spännande men när hon lär känna honom så är han alls inte Äventyrlig utan ganska bunden till sin familj. Stundvis tycker Maj dessutom att han nästan är Äcklig. Men har man gett sig in i ett Äktenskap så får man inte ge upp, även om det bara var för att man blev gravid. I Kristina Sandbergs “Att föda ett barn“.

2) Som vanligt blir barn- och ungdomslitteraturen min räddning på knepiga bokstäver. Nej, det är inte Harry Potter som får komma till undsättning utan det är det udda spöket Mystiska Milla, som Unni Lindell och Fredrik Skavlan skrivit och illustrerat böckerna om. I Millas stora spökfamilj finns ett gäng små spöken som Milla inte riktigt kommer överens med och ett av dem är Äckliga Änox. Jag tyckte böckerna om Milla hade ett härligt språk, men barnen blev aldrig riktigt förtjusta i dem.

3) Alltså, Nobelpriset är någonting som inte intresserar mig så väldigt. Så något Äntligen kommer det inte att bli. Men när Lyrans Noblesser ställde samma fråga i sin intervju av mig, så svarade jag att en som borde ha fått det medan det gick var Sven Delblanc.

“Blått Blod” av Lars Ragnar Forssberg

Statsministern är realist och inser att efter nästa val kommer han knappast att sitta kvar. Men makten vill han inte avstå ifrån. Tvärtom. Men det finns andra sätt att skaffa sig makt i konungariket Sverige. Tillsammans med sin kumpan Nalle Rosenstake och med Justiteministern som hantlangare smider han planer som ska omkullkasta hela Sveriges maktstruktur.

Den största ickeparlamentariska maktfaktorn är utan tvivel kungafamiljen, där var och en brottas med sina egna problem, alla från Kungen till Partyprinsessan. Att Kronprinsessan förälskat sig i Danny, en enkel pojk från folket, ger Statsministern en oanad öppning till makten.

Lars Ragnar Forssbergs “Blått blod” är en politisk satir. Forssberg romandebuterade 2005 med “Fint folk” och det här är hans andra roman. Han är PR-konsult och journalist.

Den här boken fick jag genom tjänsten Booked och det var en ren chansning när jag klickade hem den, då “politisk satir” och “modern saga” inte tillhör de ord som brukar tilltala mig på baksidan av en bok. De första kapitlen i boken roade mig oanat. Det fanns en hel del klockrena ”one-liners” som beskrev kända politiker och jag kom på mig själv att småle. Men redan efter ett par kapitel började jag tröttna på det som snart kom att kännas som enbart rena elakheter. Boken började kännas oändligt lång, och snart var det enda intressanta om man kunde identifiera vilka författaren gör sig rolig över. Grundspelarna som Göran Persson, Björn Rosengren, Tomas Bodström och kungafamiljen skapade inga större problem. Tarras Wahlberg och Aje Philipsson likaså, eller när Bildt och Sahlin får sina kängor. En del andra krävde mer klurande. Men inte ens det kunde upprätthålla mitt intresse, för personerna är så urbota tråkiga allihopa!

Jag konstaterar än en gång att politisk satir inte är min sak, och Forssberg har inte lyckats få mig övertygad om något annat. Hela konceptet skulle passa bättre i en vass krönika eller något annat kortformat, där läsaren kan få några snabba skratt på någon annans bekostnad. Läste ut boken gjorde jag, men det får nog tillskrivas min envishet.

Jag vill i alla fall rekommendera Booked. Känner ni inte redan till konceptet kan ni läsa mer här och så kan ni förstås registrera er på bookeds sida.

Omdöme: En tråkig raljerande politisk satir som övergår i en rad elakheter.
Betyg: 2.

Tematrio – Bokreatips

Veckans tematrio hos Lyrans Noblesser skapar lite huvudbry för mig. Så här skriver hon: Bland årets reaböcker har jag hittat massor av fynd! Men många av böckerna har jag redan så därför vill jag tipsa er om dem! Och självklart vill jag ha tips så däreför är veckans uppmaning att tipsa om tre bra böcker på den kommande bokrean!

Jag har bara snabbt bläddrat igenom reakatlogerna och konstaterat att de böcker som intresserar mig har jag faktiskt redan läst, eller så står de redan i hyllan för att läsas. Så det är knepigt att komma ihåg exakt vilka böcker som fanns i katalogerna. Men jag gör ett försök och kikar i katalogen igen. Givetvis hittar jag en massa bra böcker som jag vill tipsa om, men jag tar tre ur olika kategorier.

1) I kategorin “Romaner” så väljer jag Morgan Larssons Radhusdisco. Den valde jag i bokcirkeln på jobbet för ett par år sedan och det var en riktig lyckoträff. Boken handlar om Morris som växer upp på 70/80-talet och är en beskrivning av honom, hans familj och hans kompisar. Den är härlig läsning, i synnerhet för oss som är födda i slutet av 60-talet. Gillade du Torbjörn Flygts Underdog så ska du prova den här!

2) I kategorin “Ungdom” så väljer jag John Flanagans Gorlans ruiner. Den handlar om 15-åriga Will som kommer som lärling till spejaren Halt. Den är den första i serien “Spejarens lärling”, där det till svenska finns tio böcker översatta. Den här rekommenderar jag inte för att jag läst den själv utan för att vår nu 9-åriga son läste ut boken på ett dygn i somras, och sedan har han slukat ytterligare sju böcker i serien, och t.o.m. läst om dem. I dag fick han bok nummer nio och tio i serien och han längtar redan att börja läsa dem. För alla ungdomar som gillar äventyr/fantasy!

3) I kategorin “Deckare” så väljer jag Viveca Stens I grunden utan skuld. Den är nummer tre i Viveca Stens Sandhamnsserie. En ung flicka har försvunnit och när några pojkar några månader senare gör ett makabert fynd så tror man att det är flickan som hittats. Polisen Thomas Andreasson utreder fallet. Bra svensk deckare tycker jag! Min recension hittar du här.

Bokbloggsjerka 17-20 februari

Fredag och dags för Annikas bokbloggsjerka. Förra veckans jerka om recensioner fick onekligen igång debattlusten hos bokbloggarna. Kika gärna Annikas sammanfattning om du inte gjort det. Men nu är det ny vecka och ny jerka. Veckans frågeställning är:
Välj en karaktär från en bok som du nyligen har läst och berätta lite om honom/henne.

När man är bokslukare finns det ju naturligtvis hur många karaktärer som helst att välja bland. Men när man hittar en karaktär i en bok som heter samma som en själv så blir det lite extra speciellt. Därför tänkte jag berätta lite om Lotten i Christina Stiellis Jag älskar dig inte. Lotten är när boken börjar gift med Per och de har två barn som är i tidig skolålder. Lotten har inte funderat så väldigt mycket på sitt äktenskap med Per, hon förutsätter att de älskar varandra och då får man göra uppoffringar. Som att ställa upp när Per ska jobba. Och när Per kommenterar hennes beteende eller klädsel så gör han ju det för att han älskar henne och vill henne väl. Men så en dag så säger Per att han inte älskar Lotten längre och hennes värld faller ihop. Hon går in i en bubbla där hon först inte vill erkänna att något är fel, utan vill reparera. Allt måste vara ett misstag. Hon vill helst bara isolera sig men barnen behöver henne. Med vänners hjälp och inre styrka så tar hon sig såsmåningom upp till ytan igen och påbörjar en förändring.

Jag tyckte att Lotten var en väldigt verklig karaktär även om jag inte direkt identfierade mig med henne. Hon släpper aldrig sitt ansvar för barnen och hon har en styrka innerst inne som jag tror att både hon och Per egentligen alltid vetat om. Hon kan tyckas lite manisk och som hon inte vill se sanningen, men jag tyckte det var en bra skildring av hur man reagerar i kris.

Så stifta gärna bekantskap med Lotten!

“Felicia försvann” av Felicia Feldt

Felicia växer upp hos sin mamma. Nio syskon är de. Männen i mammans liv är många, de kommer och går, och flera av barnen har olika pappor. Mamman dricker, männen dricker, och barnen hittar sätt att klara sig. När ett av barnen tragiskt dör så påverkar det mamman och familjen starkt. Det stormiga och utsatta livet som barn präglar Felicia starkt och hon kommer att upprepa mönster i vuxen ålder och sina relationer utan att veta riktigt varför. Såsmåningom går hon i terapi för att få ordning på sitt eget liv.  Förlåtelse med sin mamma söker hon inte längre men sitt eget beteende måste hon ändra på.

Felicia Feldts bok Felicia försvann har blivit hett omskriven i pressen och på nätet sedan den publicerades i januari 2012. Främsta orsaken är att Felicia är dotter till barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren och hela boken är en uppgörelse med hennes mamma och hennes uppfostran av sina barn. Felicia har inte skrivit någon bok tidigare, och har i intervjuer sagt att hon inte heller planerar några fler böcker.

Jag ska villigt erkänna att jag inte hade några som helst tankar på att läsa den här boken först. Alla skriverier snarare avskräckte mig än lockade mig. Men när jag oväntat fick chansen att låna boken och såg hur tunn den var så bestämde jag mig för att prova. Men… alltså… jag vet inte… eller… nä! Jag kan under läsningen helt enkelt inte bestämma mig för vad jag tycker. Hela boken är uppdelad i oerhört korta fragment. Läsaren kastas mellan början av 70-talet, slutet av 00-talet, 80-talet, tillbaka till 00-talet osv osv. En del inlägg kan vara bara ett par rader, andra lite längre. Det är säkert så minnet fungerar, och som terapeutiska anteckningar fyller det nog en funktion. Men det gör mig som läsare helt förvirrad. Jag förstår inte vad som händer, vem det är hon beskriver (i synnerhet gäller det hennes egna män och relationer) och hur det hänger ihop. Jag får läsa om stycken och förstår ändå inte. Då och då blinkar det till och något blir tydligt, mycket i relation till att jag är årsbarn med Felicia.

Det finns mycket att säga om boken, för den väcker förstås tankar på föräldraskap och uppfostran. Hos mig fastnar i synnerhet beskrivningen av “mobbningsdagen” som är dagen innan födelsedagen när alla får mobba födelsedagsbarnet. Fullständigt absurt! Boken handlar om en förälder som abdikerar från sitt ansvar och barnen blir oerhört utsatta. Om den är sann? Tja, jag kan inte låta bli att undra om man debatterat “sannheten” i boken om det inte rört sig om en känd mamma? Oavsett sannheten så är det Felicias upplevelser. Begravningen på slutet tolkar jag helt symboliskt, det är beskrivningen av hur hon slutar försöka försonas. Som parentes sagt tycker jag att titeln är genialisk på många plan! Det hoppiga upplägget och det stundvis torftiga språket gör att boken saknar de kvaliteter som för mig innebär en stark bok. Jag kan se det utsatta barnet och lida med det, men boken lever inte kvar i mig efteråt. Jag kan bara hoppas att den för Felicia fyllt sitt syfte.

Det finns många bokbloggar som har recenserat den här boken men jag väljer att bara ange en. En av anledningarna till att jag alls gav mig på den här boken var Bokmanias reflektion. Hon hade nämligen läst boken utan att veta vem Anna Wahlgren var och det gjorde intryck på mig.

Avslutar med en personlig reflektion. När jag läste boken hade jag en intressant diskussion med vår 9-åriga son om föräldraskap. Han hade en dag sagt att han tyckte att några kamraters föräldrar inte tog ansvar för sina barn. Jag frågade honom då hur en förälder ska vara. Han svarade “En bra mamma eller pappa ska uppfostra. Man ska hjälpa sina barn och lära dom saker som dom inte kan lära sig i skolan.”. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det är precis det som saknas i föräldraskapet i boken.

Omdöme: En förtvivlat sorglig berättelse om föräldraskap och otrygga barn.
Betyg: 3-

Bokalfabet 2.0 del 27 (bokstaven Å)

Ny vecka och ny bokstav i Enligt Os bokalfabet. Eftersom vissa påstår att jag är envis så känns det dumt att ge upp alfabetet nu. Men oj så ångestfyllt det blev den här veckan. Här är uppgifterna:

1) Först fem ord som ska kopplas samman med en eller fler boktitlar: Återvinning, Ångest, Ålderdom, Årskurs, Åskådare

2) Å så en fiktiv karaktär med för- eller efternamn på Å.

3) Å är min systers bokstav och därför handlar sista frågan om systrar. Vilken eller vilka litterära systrar minns du bäst?

Mina svar:
1) Jag tyckte nog att Torbjörn Flygt använde återvinning av sin bok “Underdog” när han skrev “Outsider“. Johan Kraft har väl i Outsider knappast nått sin ålderdom, men har definitivt ångest över sina livsval. Han känner sig mer som en åskådare till sitt eget liv, trots att han valt en utbildning till jurist där han går årskurs efter årskurs. Läs mer om boken här.

2) Här tog det stopp med en gång. Fick anlita familjens samlade kompetens och den enda vi kom på var Alfons Åberg. Dottern mindes mycket väl böckerna, men inte sonen. Underligt, för vi läste dem för bägge, i ungefär samma ålder.

3) Systrar? Ååååååhhhh? Det måste ju krylla av systrar i litteraturen men inga som gjort intryck på mig. Vad säger det om litteraturen jag läser? Och mig? Efter ytterligare lite funderande så kom jag på “tvillingsystrarna” Rose och Yrsa  i Jussi P Adlers bok “Flaskpost från P”. Det skapar förvirring hos polisen Carl när Rose plötsligt skickar sin tvillingsyster Yrsa till jobbet istället. Eller vem är det?