Mino växer upp i en liten by i djungeln. Han jagar fjärilar som sedan hans pappa 
säljer. Mino älskar att röra sig i djungeln och studera alla djur och växter där. Men djungeln är hotad av olika intressen, i synnerhet ett antal multinationella företag, som ödelägger djungeln. Byborna försöker på alla sätt hindra de företag som hotar byn. Så en dag så drabbas byn av en stor tragedi och Mino flyr in i djungeln. Från den dagen är han på flykt. Han genomgår en förändring och han utvecklar en enorm vilja att hämnas på alla människor som inte förstår naturens storhet. Han blir en världskänd ekoterrorist.
Mengele Zoo av Gert Nygårdshaug kom ut 1989. Den är den första i en serie av tre böcker. 2007 utsågs Mengele Zoo till ”Tidernas bästa norska bok” i en stor omröstning i samarbete mellan NRK och Dagbladet. Gert Nygårdshaug är en norsk författare som debuterade 1966 med en diktsamling. Han har publicerat många böcker, som lyrik, romaner, barnböcker osv och flera av dem anses som moderna klassiker. Han är också känd för sin serie om hobbydetektiven och gourmetkocken Frederic Dumm.
Vid mitt besök i Trondheim i början av maj så var jag inne i en bokhandel. Som jag skrev om här så fick jag mycket hjälp att välja böcker och en av de som han rekommenderade starkt var Mengele Zoo. Att läsa ”Tidernas bästa norska bok” tyckte jag lät intressant.
Först och främst: Jag förstår inte storheten i den här boken! Hur den skulle kunna vara den bästa norska boken någonsin övergår mitt förstånd. Nu ska det sägas att mina åsikter är väldigt mycket färgade av denna utmärkelse och de utlåtanden av läsare som den jag läst på nätet. Hade jag inte gjort det hade kanske upplevelsen varit annorlunda. Men då vet jag inte om jag läst hela.
Mitt problem är inte i grunden språket, det är lättläst. Det finns en tendens att överförklara saker och ting, samt att upprepa samma mönster i händelserna om och om igen. Hur många gånger upprepas mönstret att Mino fäster sig vid någon, förlorar personen och vill hämnas brutalt? Men det kan man överse med. Mitt problem är i grunden historien, och ett eventuellt budskap med boken.
På nätet så skriver en del att de fattar tycke för Mino, tycker han är sympatisk, och att det blir en del av konflikten, hur man kan fatta tycke för en terrorist. Jag fattar alls inte tycke för honom! I början är han en liten ohyggligt skadad pojke som man kan tycka om, men han växer upp till en man med ett enormt människoförakt och en kyla. I grunden anser han att ett människoliv är intet värt, och även om jag kan intellektuellt förstå att hans upplevelser skadar honom för livet, så kan han inte bli en hjälte. Möjligen någon att tycka synd om.
Hela boken genomsyras av ett fullständigt hat för USA och de värderingar Mino anser att alla i landet har. Att han hatar de som exploaterar hans land kan man på något plan förstå, men när hemlösa fattiga amerikaner beskrivs som att de skulle vara lyckligare döda eller amerikanska studenter beskrivs som fullständigt obildbara idioter, där alla dras över en kam, ja då går det över gränsen för mig. Människoförakt är inte ett uns bättre än ett förakt för vår natur. Mino är lika fördömande och ond som de han hatar.
Boken är från 1989 och kanske jag läst den annorlunda då. Men i ljuset av Oklahomabombningen 1995, och i viss mån även 11 september attackerna, så har jag enormt svårt att skaka av mig illamåendet när en bombning av en skyskrapa där över sjuhundra människor omkommer beskrivs kallt och oberört. Ja, det är ur en fiktiv persons ögon, men ändå.
Det är fiktion, och alltför stora växlar ska inte dras på detta. Men boken blev utsedd till den bästa norska boken genom tiderna. Rimligen innebär det att många läst den. Och tyckt om den. Så sent som 2007, dvs efter en ökad medvetenhet över terror. Och det skrämmer mig. Jag hoppas att de som tyckt om den gjort det för att de är emot terror i alla dess former.
Min undran är: Vad vill författaren egentligen ha sagt med denna bok? Ska den ge en förståelse för terrorister? Plocka fram konflikten vem som egentligen är den onde, terroristen här, är det Mino och hans vänner eller är det alla som exploaterar andra människor och naturen? Eller ska man se den som en vanlig thriller utan underliggande budskap? Från Wikipedia framgår det att författaren är känd för sin kritik av USA och att han sägs ha sagt att terroristerna hade en moralisk rättighet att angripa USA (11 september 2011). Är boken en illustration av varför han tycker det?
Nåväl, någonting måste boken ändå ha, eftersom den lyckas göra mig så upprörd trots att den är ren fiktion! Om det är sammanhanget eller om det är boken kan jag inte avgöra. Men det människoförakt som genomsyrar boken kan jag aldrig acceptera. Jag hoppas att detta inte finns i hans andra böcker, för jag är fortsatt nyfiken på hans omtalade deckare.
Diskussioner om boken finns på bokelskere.no
Boken finns att köpa på Adlibris
Omdöme: Tragiskt om hur en liten pojke blir en människoföraktande ekoterrorist
Betyg: 3-
Så är ännu en vecka till ända. Vissa saker som hänt den här veckan vill jag helst glömma och vädret har varit dåligt men helgen har bjudit på fint väder och fina stunder med familjen. Scouthajk med avslutning för barnen, en fin utflykt med maken, läsning i solen vid uteplatsen…
